Annons

Sofia Nerbrand:Jimmie Åkesson är fortfarande svaret skyldig

Sverigedemokraternas ledare försöker blanda bort korten. Han måste själv inse hur pinsamt och pikant ledande partiföreträdare har uppträtt under den senaste tiden. Så han väljer strategin att anfall är bästa försvar. Alla förnuftiga personer ser igenom hans oförmåga att visa anständighet. Men tilltron till viktiga institutioner tar ändå allvarlig skada.

Under strecket
Publicerad
Jimmie Åkesson står ensam i svensk politik av en anledning: Han väljer att stå utanför, i en alldeles egentillverkad verklighet.
Jimmie Åkesson står ensam i svensk politik av en anledning: Han väljer att stå utanför, i en alldeles egentillverkad verklighet. Foto: Jessica Gow/TT

De åtta partiledarna har debatterat två gånger under den senaste veckan. Det är tydligt att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson saknar bundsförvanter, emedan såväl Alliansen som de rödgröna håller ihop, för det mesta.

Nuförtiden riktar Åkesson mest kritik mot Socialdemokraterna och regeringens politik. Irritationen och frustrationen går nästan att ta på. Jimmie Åkesson försöker göra sig till martyr när han säger att Stefan Löfven bara klistrar etiketter såsom ”rasist” och ”antisemit” på honom för att statsministern ska kunna undvika att diskutera sakfrågor. Stefan Löfven gick förvisso för långt när han i SVT:s Agenda kallade SD för ett nazistiskt parti, vilket han senare fick ta avstånd ifrån.

Icke desto mindre: Det är dags att Jimmie Åkesson lägger alla korten på bordet, ber om ursäkt för den senaste tidens oacceptabla uttalanden och händelser i SD:s riksdagsgrupp och kansli.

Annons

Jimmie Åkesson spelar antingen dum, eller också är han totalt tondöv.

Men Jimmie Åkesson spelar antingen dum, eller också är han totalt tondöv. För att illustrera hans resonemang är här ett protokollsutdrag från partiledardebatten i kammaren i onsdags:

”Anf. 56 ANNIE LÖÖF (C) replik:

Herr talman! Vi kan höra att Sverigedemokraterna och ledande företrädare för dem under de senaste veckorna lite pliktskyldigt har tagit upp att den ryska aggressionen och Putins agerande är på riktigt. Men det är bara dimridåer för att skyla över de mycket besvärande fakta som har uppdagats inte bara nu utan under en lång rad av år. Jag har under många år i partiledardebatten stått och frågat Jimmie Åkesson som besvärat har skruvat på sig om hur det kommer sig att det finns ett mönster som hela tiden återkommer och uppdagas mellan Sverigedemokraterna, Sverigedemokraternas systerpartier i Europa och Rysslands Putin.

Det är inte så konstigt att Centerpartiet reagerar när Sverigedemokraterna konsekvent agerar på ett sätt som stöder Ryssland och Putin. I Europaparlamentet har vi ett antal resolutioner där Sverigedemokraterna har röstat. Du måste ta ditt ansvar som partiledare. Jag får göra det som partiledare i mitt parti. Jimmie Åkesson måste också göra det i sitt parti. Vi ser hur Sverigedemokrater frotterar sig med Putins politiska partner i Europa. Mönstret blir också väldigt tydligt när det uppdagas att Jimmie Åkesson anställt inte bara en utan flera medarbetare på riksdagen som har kopplingar till Ryssland och den ryska regimen och som hyllat Putin och kallat honom för en stor statsman.

Vi är inte ensamma om vår oro. Det är inte någonting som Alliansens partier ensamma för fram utan det är säkerhetsexperter på Försvarshögskolan som säger att varningsklockor blinkar obönhörligt vad gäller Egor Putilovs kopplingar till Putinregimen, och det är allvarligt. För mig är det glasklart. Ryssen ska inte släppas in över den svenska gränsen men inte heller in i de svenska riksdagskorridorerna. Men tyvärr verkar Jimmie Åkesson enbart ta emot detta med skratt. Han raljerar, hånler och skjuter ifrån sig ansvaret och säger att andra ska svara. Han har inget ansvar i detta. Hur kommer det sig, Jimmie Åkesson? Varför är mönstret så tydligt när det kommer till kopplingar mellan Sverigedemokraterna och Ryssland? Svara nu för en gångs skull.

Anf. 57 JIMMIE ÅKESSON (SD) replik: Herr talman! Jag menar inte att skratta eller att vara ohövlig på något sätt, men det blir lite bisarrt. Det är en av de värsta konspirationsteorier jag har hört i den här kammaren någonsin. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det för det är så bisarrt på något sätt [min kursivering].

Vi har alla kunnat följa rapporteringen i medierna den senaste veckan. Det fanns då en person som möjligen hade något mystiskt för sig på vårt riksdagskansli. Huruvida han var rysk spion eller inte är däremot inte klarlagt, och det kommer det förmodligen heller aldrig att bli. Men om det vore så är det naturligtvis väldigt allvarligt. Han jobbar för övrigt inte längre kvar. Annie Lööf står nu här och säger: Jag har under flera år försökt få svar från Jimmie Åkesson när det gäller Ryssland och hans partis kopplingar dit. Jag har varje gång svarat att det är vi som har tagit ansvar. Det är Centerpartiet som har suttit i regering i åtta år som har varit med om att montera ned vår försvarsförmåga.

Jag roade mig lite med att gå tillbaka bara tre år i tiden till Försvarsberedningen. Den släppte en rapport sommaren 2013. Där var det Centerpartiet som ville mildra skrivningarna om Ryssland. Där sa er representant i Försvarsberedningen: I dag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet. Det är tre år sedan, Annie Lööf. Sedan står du här i dag och säger att vi inte har tagit ansvar! (Applåder)

Den konspirationsteori som du här lägger fram och de bisarra beskyllningarna har bara ett enda syfte, och det är att skyla över ert eget ansvar och er egen brist på att ta ansvar när ni hade chans i regeringsställning. Skyll inte på mig, Annie Lööf, att ni inte tog ert ansvar när ni satt i regeringsställning! (Applåder)”

Ridå.

Inga svar, inget avståndstagande, ingen riktig ursäkt.

Åkessons utanförskap i svensk politik beror inte bara på att han gör olika politiska bedömningar på hur man ska kunna lösa samhällsproblem utan på att han och övriga partiordförande lever i skilda universum.

Åkesson lyfter fram brister i det mesta och underkänner alltifrån invandring till de etablerade mediernas trovärdighet. Det är fel, fel, fel – på alla andra.

Jimmie Åkesson försökte i debatten i SVT:s Agenda rulla ut en lista med alla rasistiska uttalanden och andra olämpliga saker som rödgröna politiker skulle ha gjort sig skyldiga till på senaste tiden. Programledarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson åskådliggjorde i måndagens avsnitt av Breaking News att det ledande Sverigedemokrater gjort fyller ut en nio meter (sic!) lång lista.

Åkessons debattknep påminner om en annan populists: Donald Trump, som i stället för att ta ansvar och be ordentligt om ursäkt för sina sexuella övergrepp, nu angriper sin motkandidats äkta make för ännu värre agerande. Hillary Clinton ska sättas i fängelse. Och som grädde på moset är det FBI, justitiedepartementet och liberala mediehus som förvränger verkligheten och undanhåller sanningar från folket, enligt Trump. Läs gärna hela anförandet han höll i Florida häromdagen på ett valmöte.

Att man inte är förmögen att själv be genuint om ursäkt för oacceptabelt beteende eller vara vän med sanningen påverkar inte bara valutfall och debatten, ytterst förgiftar det förtroendet för sanningen i sig.

Att man inte är förmögen att själv be genuint om ursäkt för oacceptabelt beteende eller vara vän med sanningen påverkar inte bara valutfall och debatten, ytterst förgiftar det förtroendet för sanningen i sig. I en intressant artikel i Wahington Post konstaterar tre statsvetare, apropå den vulgära valrörelsen i USA, att hela 54 procent av republikanska väljare inte kommer att lita på valresultatet – oavsett vad det blir. Hela 40 procent av demokratiska väljare tror inte heller på valmyndigheterna.

Om allt tillåts handla om en strid om verkligheten, perspektivval, anklagelser om konspirationsteorier, mörkläggning och korruption i det så kallade etablissemanget kommer snart hela världen att vara allvarligt förgiftad av postmodernism och populism. Detta, om något, gynnar halvfigurer som Putin, Trump och Åkesson.

Journalistiken och vetenskapen har en viktigare uppgift än på länge att bidra med faktakontroll och empiri. Politiken bör skildra olika värderingar och prioriteringar – men den har också ett ansvar för att vara intellektuellt hederlig.

SOFIA NERBRAND är redaktör i Säkerhetsrådet, ordförande för Bertil Ohlininstitutet samt en röst i podcasten PK-liberalerna.

Lästips! Foreign Policy tar för första gången ställning för en presidentkandidat: Hillary Clinton. Tidskriftens redaktörer skriver samfällt att "Trump is the worst major-party candidate this republic has ever produced."

Annons
Annons

Jimmie Åkesson står ensam i svensk politik av en anledning: Han väljer att stå utanför, i en alldeles egentillverkad verklighet.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons