Jens Fänges värld som att trilla ner i Underlandet
Det är underbart skruvat och fantasirikt. Vårsäsongen på Bonniers Konsthall inleds med den första stora presentationen av Jens Fänges verk. Hela utställningen är en storskalig installation där scenografin kompletterar bilder fulla av lönndörrar och hisnande perspektiv.
Jens Fänge, ”Drömmarna”, 2018. Installationsvy på Bonniers Konsthall
Jens Fänge, ”Within”, 2015, assemblage.
Jens Fänge, "Våren", 2013, olja på duk.
Jens Fänge, ”Drömmarna”, 2018. Installationsvy på Bonniers Konsthall
Jens Fänge i sin ateljé 2017.
Det är lite som med Alice. Hon som föll ner i kaninhålet och hamnade i ett galet fascinerande underland. Teatraliskt och färgstarkt kastas vi rakt in i Jens Fänges värld bland tunga draperier, snedställda väggar, tapeter, heltäckningsmattor, geometriska mönster, och objekt. Utställningsscenografin är helt i samklang med de verk som visas.
Konstnären slog igenom i mitten av 90-talet med figurativa målningar med stark karaktär. Formspråket var ett slags personlig cocktail. En grundsats av surrealismen blandades upp med popkulturen. Sötman från ljusa pasteller balanseras med torra absurditeter. Och så ytterligare smaksättning genom robusta eller subtila referenser till konsthistoriens stora namn. En stämning som på ett tomt torg hos metafysikern Giorgio de Chirico. Ett motiv från realisten Andrew Wyeth. En detalj från dadaisten Hannah Höchs sönderklippta värld.