X
Annons
X
Recension

Love and youth Jenny Wilson - Love and youth

First Floor Power framstod som ett sympatiskt, men inte särskilt begåvat band. Så var det tydligen inte. Det är hög tid att be Jenny Wilson om ursäkt, säga "jag vet att jag tvivlade på dig, Jenny, men efter att hört din hemmasnickrade solodebut Love and youth, som är en övertygande, problematiserande och ganska elektronisk uppgörelse med uppväxten (det är den va?) har jag drabbats av ånger." Från den inledande samplade harpan, förbi rökrutor, förälskelser och första skivbolagskontakter låter nästan allting snyggt. Väldigt snyggt till och med, och oväntat souligt. De lätt prosaiska texterna blir trots ämnet aldrig självömkande. Möjligen lätt depressiva, på det sätt som uppväxt kan vara.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X