Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Jennie Hammar: Vi ringer rörmokaren för hår i handfat

Helt utan någon egentlig grund har jag alltid tyckt att jag är hyfsat händig. Funkar inte spisen? Jag tror att jag vet vad som kan vara fel. Är det stopp i toaletten? Jag kan lösa det! Ska det skruvas ihop en Ikea-hylla? I’m on it. Men nu när de RIKTIGA projekten börjar hopa sig här hemma finner jag mig själv googla hantverkare som en galning. Rengöra stuprännor, laga dörrar, måla om huset. Jag stämmer möten med alla möjliga intressanta människor som försöker förklara saker som jag inte förstår mig på. Det är som att diskutera multiplikation med en tvååring. Hur vet man vem som är bra och vem som är dålig egentligen? Jag chansar. En elektriker skickade över en Youtube-länk med sin egenkomponerade folkmusik som någon sorts referens och ja, honom gav jag jobbet. Han var i alla fall trevlig. Vad ska man göra? Hur dåligt kan det bli?

Annons

Detta gör mig ödmjuk inför våra föräldrars händiga generation. Min mamma ritade huset som hon och pappa sedan byggde själva. Allt från att gjuta grunden till att lägga tak. Träplankorna kom från morfars skog. Likadant med min killes föräldrar, de byggde sitt hus efter egen konstruktion. Som om de både var arkitekter och snickare vid sidan av sina vanliga jobb. Klipp till oss och vår sorgliga generation som måste ringa rörmokaren när det är hår i handfatet.

NÅGOT ska vi väl klara själva. Så i helgen kavlade jag och min sambo upp ärmarna och tog tag i projektet ”olja altanen”. Hur svårt kan det vara, liksom?

Min kille åker och hyr en högtryckstvätt som ska fräsa bort all möjlig skit från brädorna. Tydligen behöver vi en bensindriven för att den har högre tryck än en som går på el, står det när vi googlar. Bort med krukor och möbler och barn – nu ska här bli rent!

”HELVETE!” hör jag hur någon vrålar hela vägen in i köket. Min kille kan inte få på slangen på själva högtryckstvätten. Han sparkar vilt omkring sig. Och då kommer jag, den tekniska av oss alltså, ut och ska hjälpa till. Efter flera försök ger jag, helt dyblöt, också upp. Vi ringer till hans pappa, han kan sånt här. Tydligen ska det vara en packning i kopplingen, som nu verkar saknas. Skit i det! Vi fräser på ändå.

Det blir inget vidare tryck i den bensindrivna högtryckstvätten. Istället sprutar det mesta vattnet ut vid kopplingen och kraften i pistolen kan liknas vid en urinstråle.

När vi stått där ute och fäktat i flera timmar är det dags för däcket att torka en stund innan vi oljar.

Vi har köpt en klar olja. En ljus variant som ska vara bra för trä som är ”äldre än fyra år”. Detta googlade vi också. Vi målar på olja med generösa penseldrag. Men den verkar inte riktigt sjunka in! Istället lägger den sig som en vattnig sparrissoppa på toppen. Vi måste ringa min pappa. Han tror att det är okej, säger han. Det blir alltså några samtal till våra föräldrar, men hursomhelst lyckas vi efter en dag – och utan några större problem – slutföra detta jobb. Och efteråt är jag så sjukt nöjd. Vi klarade det! Jag antar att det är lite som våra föräldrar kände när de var färdiga med sina hus. Men på en annan skala.

Detta var ett jättekliv för en människa, men ett steg bakåt för mänskligheten.

Till Toppen