Jennie Hammar: Livet i hipstercentralen

SPG:s krönikör Jennie Hammar berättar om pretentiösa kaffebarer, märkliga grannar och hovmästare i clowndräkt.

I vintras flyttade jag in i ett hus i Silverlake, en angränsande stadsdel till Los Feliz, där jag tidigare bodde. Jag har skrivit om det förut, i förbifarten, innan jag flyttade hit. Det är Los Angeles hipstercentral. Här lever folk ut sina personligheter till fullo. Det är mycket hattar, skägg och fotsida 70-tals-klänningar köpta i någon av Sunset Junctions vintageaffärer.

Annons

Kaffebarerna är så pretentiösa att baristorna typ bajsar ut kaffebönorna själva, som den där indiska mården. Sen tar det ofattbart nog en halvtimme att få en kopp brygg. De silar och strilar och det är minst sagt oklart vad det är som tar sådan tid.

En hovmästare på en restaurang jag besökte häromdagen bar – på riktigt – en clowndräkt. Minus sminket. Oironiskt! Och på barerna sitter det folk med pyttesmå glasögon och läser tjocka böcker nätterna i ända. Posörer, skulle kanske cynikern säga. Och jag är egentligen en sån. Men på bara ett halvår har jag fallit pladask. Jag famlar runt i ett rosa skimmer. Det är tamejfan helt magiskt här.

På gatan där jag bor har jag redan bekantat mig med samtliga grannar. I huset bredvid bor Barbara, som legat i skilsmässa i nio år och vars hund dog av en tumör för ett par år sedan. Hon tar gärna min cavapoo Roffe på promenader de dagar jag inte hinner. Hon ringer också på helgerna om hon tycker att jag har för högljudda middagar i trädgården.

”Under plommonsäsongen kommer de och knackar på med stora bruna påsar med frukt i famnen.”

I huset mitt emot bor Danny och Cindy som är manusförfattare och ”urban farmers” med en köksträdgård på framsidan. Under plommonsäsongen kommer de och knackar på med stora bruna påsar med frukt i famnen. Och mina barn får gärna komma över och dra upp morötter när de vill. I trädgården bredvid står ett ensamt granatäppelträd med ett litet elstängsel runt sig och stora varningsskyltar. Där är barnen inte lika välkomna. På hörnet bor en konstnärinna vars hus ser ut som nåt ur en skräckfilm. På taket har hon en enorm fågelskrämma och på uppfarten står en tuktuk som ser ut som nåt ur en Tim Burton-film. Hon har ofta livliga middagar och när man vill får man titta förbi på ett glas. Eller en spliff. Och Mindy, ett par villor upp, lägger lappar i allas brevlådor varje vecka i hopp om att folk ska skriva på en namninsamling för att riva ner ett getingbo som hänger i ett träd nere i korsningen. ”Det är en fara för både människor och djur” står det på papperet.

Flera hus på gatan stoltserar med anti-Trump-skyltar. Ingen annanstans har Bernie Sanders fler fans. Och ingen annanstans såg man fler ”vote for Bernie”-skyltar inför valet. (På Halloween var ett hus tapetserat i ”Vote for Trump”-planscher. Skräcken!) Och bilarna här (ofta Volvo och inte sällan 240-modellen) har dekaler med texter som ”Silverlake” och ”Fill the reservoir!” – med anledning av att den centrerade reservoaren var tömd och att det stora cementhålet drog ner ambiancen totalt under den långa torkan. Getingar eller politik – folk är engagerade i allt möjligt. Det bidrar till en väldigt närvarande känsla.

I vinter är det dags för mig att byta bil. Blir det en Volvo?

Till Toppen