Annons

Jävlas inte med Bostonborna

HÄRDAD STAD Boston kommer att återhämta sig, och stå starkare än alla bomber. Författaren och Bostonbon Dennis Lehane tar sin utgångspunkt i 70-talets vita rasupplopp när han ska beskriva sin stad. Detta för att ingen ska tro att han skönmålar.

Uppdaterad
Publicerad

När jag var nio år, under den så kallade busskrisen 1974, åkte jag med mina föräldrar och min bror genom södra Boston på väg till Dorchester, där vi bodde. På West Broadway fastnade vi i en närmast stillastående bilkö och kröp sedan långsamt rakt igenom en av de mest skrämmande folkmassor som jag någonsin bevittnat. Dockor föreställande borgmästaren Kevin White, senatorn Ted Kennedy och domaren Arthur Garrity hänges upp i lyktstolpar och antändes.

Eldslågorna reflekterades i fönstren på min fars Chevy och genom dem betraktade jag mobbens ansikten som var så uppfyllda av raseri att de närmast kändes medeltida. Rim och reson stod inte högt i kurs på West Broadway den kvällen. Inte heller medkänsla eller en vilja till nyanserade diskussioner. I stället för ett civiliserat samtal rådde raseri.

En ensam löpare springer utmed Charles River med Bostons skyline i bakgrunden, dagen efter bomberna som dödade tre människor.

Foto: CHARLES KRUPA Bild 1 av 2

Dennis Lehane.

Foto: EVAN AGOSTINI Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons