Perfect Guide

Bardem hyllar Skandinavien: ”Liv Ullman är otrolig”

Javier Bardem älskar att spela skurk. För SPG berättar den spanske skådespelaren om passionerad kärlek, att ha dubbla terapeuter och varför han beundrar Liv Ullman.

Disneyland, Paris. Rosa slott mot blå himmel, piratskepp förlista på svarta vatten. Döskallegrottor och spökparader. Javier Bardem ser ut som om han klivit ut från sagan och in i verkligheten: bakåtfönat hår, bruten näsa och ett ansikte som tycks vara karvat ur en trädstam.
– På vissa sätt färgar rollerna av sig på mig, men det är inte så dramatiskt som folk verkar tro, säger han. Jag brukar oftast inte märka det själv, det är snarare omgivningen som ser det, haha.

Annons

Javier Bardem har porträtterat några av världens mest ikoniska filmskurkar. I Oscarsbelönade dramat No country for old men drar han fram som en lieman med bultpistol och pottfrisyr. I Skyfall spelar han den flamboyanta spanjoren Silva som med blekta ögonbryn, skräddade linnekostymer och okontrollerat fnitter blivit tidernas kanske mest skrämmande Bondskurk. Nu tar han sig an rollen som Armando Salazar i Pirates of the Caribbean: Salazar’s revenge. Som vålnaden av en sjökapten härjar han haven på jakt efter hämnd på Jack Sparrow. Javier Bardem hittade inspirationen hos skadade tjurar.
– Jag attraherades av hur fysiskt smärtsamt vrede är, säger han. Salazars ilska och avundsjuka sitter i kroppen, det är därför som han är så deformerad fysiskt. Han känner sig aldrig tillräcklig eftersom personen han hatar mest är han själv.

Javier som Salazar i nya Pirates of the Caribbean.
Javier som Salazar i nya Pirates of the Caribbean.

Regisserad av norrmännen Joachim Rønning och Espen Sandberg – skaparna bakom Oscarsnominerade Kon-Tiki – syns Johnny Depp, Keira Knightley och Orlando Bloom i övriga roller. Det är ingen slump att filmen bytt titel från ursprungliga ”Dead men tell no tales” till ”Salazar’s revenge”: Javier Bardem stjäl showen och skänker på egen hand Disneyfilmen hjärta, själ och mörker.

– Hur ond din rollkaraktär än är så du måste du ha empati för honom, säger han. Även om du spelar Adolf Hitler så måste du försöka förstå honom och komma under hans hud.
Javier Bardem har alltid haft en särskild kärlek för de mörka och de demondrivna, de plågade och de förtappade.
– Det handlar om att skapa karaktärer som är mänskliga och vi människor är alla skadade på ett eller annat sätt. Vi försöker läka våra sår, men vissa personer är mer skadade än andra.

Morgonen efter, högtryck i Paris. Värmen förstärker stadens dofter: mat, avgaser, människor och växter. Lukterna fyller rummet när Javier Bardem nu öppnar balkongdörrarna, greppar det svarta järnräcket, lutar sig ut, vänder ansiktet upp mot solen, blundar och ler. Jag frågar hur han hanterar den psykologiska pressen som kommer med rollkaraktärerna och han svarar:
– Jag skadar inte mig själv längre. Jag har två terapeuter som jag samtalar med: en på engelska och en på spanska. Alla borde gå i terapi. Vi är fulla av gåtor som vi inte förstår oss på. Alla kommer inte att lösas, men det hälsosamma är att ställa frågorna.

Javier Bardem föddes på Gran Canaria och växte upp med sin mamma – en ensamstående skådespelerska som hankade sig fram med småroller.
– Min pappa var inte närvarande och mamma arbetade dygnet runt. Vi hade inte varmvatten och ibland saknade vi både mat och elektricitet.

Han debuterade som sexåring och – efter en karriär som spansk filmskådespelare – fick han sitt internationella genombrott med Before night falls som 29-åring. Den följdes av filmer som Woody Allens Vicky Cristina Barcelona, Golden Globe-nominerade Skyfall och bröderna Cohens drama No country for old men som belönade honom med en Oscarstatyett för bästa biroll. Han berättar att uppväxten har format hans inställning till arbetet.
– Mamma jobbade som skådespelerska i 50 år och jag såg hur jävla hårt det här yrket kan vara. Så jag har alltid tagit ledigt i långa perioder mellan rollerna eftersom jag vet att det inte är ett 100 meters-lopp, det är ett maraton.

Javier Bardem förälskade sig under en pistolduell. Hukad på ateljégolvet närmade sig Penélope Cruz honom med fingret på avtryckaren i slutscenen av Vicky Cristina Barcelona. Om vi tillåter oss att pausa ögonblicket en sekund – kulor som viner genom luften, porslin som krossas mot väggen – så var det ungefär här som Javier Bardem stannade upp och ställde sig själv frågan: ”Vill jag leva så här?”.
– Penélope har ett hett temperament. Under filmscenerna när vi bråkade och hon kastade tallrikar funderade jag på om jag verkligen ville ha det så här. Hon är hetlevrad och har passion för allt. Men det är något som jag tycker är attraktivt.
Paret träffades redan under arbetet med spanska filmen Jamón Jamón 1992. 16 år senare – när de ställdes mot varandra Vicky Cristina Barcelona (2008) – var det kärlek vid andra ögonkastet.
– Vi har det viktigaste i en relation: ett förflutet. Vi känner varandra sedan innan våra karriärer tog fart. När vi träffades igen efter alla år så såg jag henne och hon såg mig.

Javier Bardem och Penélope Cruz i Vicky Christina Barcelona
Javier Bardem och Penélope Cruz i Vicky Christina Barcelona

Trots att Javier Bardem ständigt toppar listorna över världens vackraste män är han fortfarande obekväm vid rollen som projektionsyta för kvinnors förbjudna drömmar.

– Jag förstår mig inte på bilden som folk har av mig som en ”hjärtekrossare”. Det är därför som jag arbetar så hårt med att få det trovärdigt i filmerna. Under inspelningen av Vicky Cristina Barcelona tänkte jag: ”Vem kommer tro på att de försöker döda varandra över mig?”.

De senaste årens skandinaviska våg i Hollywood har satt ett avtryck på honom. Från Alicia Vikander och Alexander Skarsgård till de norska filmskaparna Joachim Rønning och Espen Sandberg.
– Det finns en stor talang hos er, säger han. Ingmar Bergman är förstås fantastisk och sedan tycker jag att Liv Ullman är en otrolig skådespelerska. Hon sade något som jag aldrig glömmer: ”Ju närmare kameran kommer mitt ansikte, desto mer försvinner av masken som jag bär”. Det är sant. I film måste du vara transparent och ju närmare kameran kommer desto mer försvinner masken.

Till Toppen