Annons
X
Annons
X

”Jasaffären i Botswana strider mot Sveriges mål”

Som fredsforskare stöder vi starkt en svensk utrikespolitik med fokus på mänskliga rättigheter, fred och fattigdomsbekämpning. En Jasaffär med Botswana skulle stå i direkt strid med Sveriges utrikesmål, skriver Johan Brosché, Kristine Höglund och Sebastian van Baalen, Uppsala universitet.

Gripenaffärerna
Foto: Johan Nilsson/TT (Arkiv)

DEBATT | VAPENEXPORT

Försvarsminister Peter Hultqvists besök i Botswana i september 2016 orsakade uppståndelse när kostnaderna för besöket sköt i höjden. Det avledde dock uppmärksamheten från en mer angelägen fråga, nämligen Sveriges avsikt att sälja stridsflygplanet Jas 39 Gripen.

Affären är mycket kontroversiell i Botswana, särskilt med tanke på de skandaler som följde av Jasaffären med Sydafrika 1999, men har helt gått under radarn i Sverige. Som freds- och konfliktforskare ställer vi oss frågande till Sveriges ambitioner då de strider mot Sveriges utrikespolitiska mål och värden rörande mänskliga rättigheter, fred och fattigdomsbekämpning.

För det första så har demokratin på senare år urholkats i Botswana och militären har fått stärkt inflytande. Botswana lyftes länge fram som en afrikansk framgångssaga vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling, men sedan nuvarande presidenten Ian Khama tillträdde 2008 har demokratin undergrävts på flera vis. Khama har en militär bakgrund och har kraftigt ökat militärens inflytande och gett säkerhetstjänsten större makt. Akademiker och politiskt aktiva i Gaborone vittnar om en ökad oro för övervakning. Säkerhetstjänstens ökade makt har bidragit till att yttrandefriheten har minskat och att rädslan för repressalier mot regeringskritiska åsikter ökat. Därtill avvisas oppositionens försök att lyfta frågan för diskussion i parlamentet med hänvisning till den nationella säkerheten.

Annons
X

För det andra så står en Jasaffär i direkt strid med Sveriges utrikesmål att bekämpa fattigdom. Botswana står inför stora ekonomiska problem. Trots stora diamanttillgångar lever en femtedel av befolkningen i absolut fattigdom (mindre än två dollar om dagen). Södra Afrika har under senare år även drabbats av översvämningar och torka, och klimatförändringarna förväntas slå hårt mot landet.

Att miljardinvestera i stridsplan kommer att påverka nödvändiga satsningar för att bekämpa ungdomsarbetslösheten eller tackla problemen med torka. Allra hårdast drabbas sannolikt de allra fattigaste som lever av en minimilön på två kronor i timmen. Sverige kan naturligtvis inte diktera andra länders politik, men bör inte uppmuntra militära utgifter framför fattigdomsbekämpning i områden där militära hot inte är påtagliga.

Fattigdom förvärras ofta av korruption. Trots relativt låg vardagskorruption i Botswana bedömer Transparency International risken för korruption inom militären som ”väldigt hög”. Presidenten har placerat familj och vänner på positioner som gör att de genom korruption har tjänat stora summor på vapenaffärer. En Jasaffär riskerar att följa samma korruptionsmönster. Jasaffären med Sydafrika, som ledde till en korruptionsskandal av enorma proportioner och flera försök att undergräva demokratin och den oberoende rättsapparaten, utgör ett varnande exempel. Att Sveriges regering ens överväger att utsätta Botswana för liknande påfrestningar är mycket oansvarigt.

En regional cykel av upprustning skulle vara negativ för alla inblandande (förutom vapenhandlare såsom Saab).

För det tredje så riskerar ett botswanskt anskaffande av avancerade stridsflygplan att utlysa en regional kapprustning. I dagsläget finns ingen direkt hotbild mot Botswana och de flesta analytiker ställer sig frågande till varför landet ska investera enorma summor i världsledande stridsteknik. Några skäl som har nämnts är behovet av att skydda turistindustrin, minska tjuvjaktsproblemen och bevaka flyktingströmmar. Men dessa problem kan inte lösas med avancerade stridsplan.

Akademiker och civilsamhällesrepresentanter i Botswana oroar sig för att grannländer som Namibia skulle se inköpen som ett hot och se sig tvungna att själva anskaffa mer avancerade vapen. En sådan utveckling bidrar till ett säkerhetsdilemma, där en defensiv handling kan uppfattas som offensiv av grannländer. En regional cykel av upprustning skulle vara negativ för alla inblandande (förutom vapenhandlare såsom Saab) och riskerar att på lång sikt befästa fattigdom och korruption i hela regionen.

Som fredsforskare stöder vi starkt en svensk utrikespolitik med fokus på mänskliga rättigheter, fred och fattigdomsbekämpning. En sådan agenda urholkas om värdena appliceras selektivt och inte genomsyrar hela utrikespolitiken. En eventuell vapenaffär riskerar också att undergräva det goda anseende som Sverige under årtionden byggt upp i södra Afrika.

Vi vill därmed uppmana regeringen att noggrant överväga huruvida Sverige bör driva i land en vapenaffär som bidrar till att försämra den ekonomiska och demokratiska utvecklingen i Botswana och den säkerhetspolitiska situationen i regionen.

Johan Brosché

Kristine Höglund

Sebastian van Baalen

samtliga vid institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet

Annons
Annons
X
Foto: Johan Nilsson/TT (Arkiv) Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X