Annons

Hans Ingvar Roth:Järnridåns fall löste inte alla problem

Historikern Marci Shore har intervjuat flera ur motståndsrörelsen om utvecklingen i Östeuropa efter kommunismens fall. Enigheten är stor om att många av det auktoritära systemets drag finns kvar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Medlemmar i Solidaritet demonstrerar 1980 utanför en domstol i Warzawa.

Foto: KEYSTONE Bild 1 av 2

Lech Walesa, fackföreningsledaren som blev president.

Foto: LANGEVIN Bild 2 av 2

Medlemmar i Solidaritet demonstrerar 1980 utanför en domstol i Warzawa.

Foto: KEYSTONE Bild 1 av 1
Medlemmar i Solidaritet demonstrerar 1980 utanför en domstol i Warzawa.
Medlemmar i Solidaritet demonstrerar 1980 utanför en domstol i Warzawa. Foto: KEYSTONE

Hösten 1989 är starkt förknippad med järnridåns fall. Den mur som 1961 byggdes upp för att dela Berlin i två delar nedmonterades den 9 november 1989, så nästa år är det således 25 år sedan Berlinmuren föll. Hösten 1989 präglades av att de flesta öststatsdiktaturer försvann med en hastighet som förundrade omvärlden. Som dominobrickor föll den ena efter den andra diktaturen utan några större blodsutgjutelser. Hela tiden kunde man följa det som skedde via televisionen. Genom att Sovjetledaren Michail Gorbatjov aviserade att han inte skulle intervenera militärt förlorade ledarna för satellitstaterna sina sista hopp om att få sitta kvar vid makten.

Annons
Annons
Annons