Annons
Recension

One missed callJapanskt spöke terroriserar Kou Shibasaki på mobilen

Under strecket
Publicerad

Vågen av japansk spökskräck sköljer alljämt över oss. Nu spökar det för fullt, på alla nivåer, i alla vrår, och vålnaden ska ha långt, svart hår och klohand, och med fördel uppehålla sig i fonden. Japansk kylig fasa växer ur väggarna, genom golvet, dolsk men genomträngande och förödande, som en fuktskada. Alltid finns en källa och det är gengångarens privata bevekelsegrund. Den extrema motivationen är utmärkande för en yurei, som den osaliga, hämndlystna japanska spökelsen kallas. Nästan alltid är spöket en kvinna, eftersom myten antar att kvinnor har ett kraftfullare och bråkigare känsloliv än män och därför är mer benägna att gå igen.
Den som vill bekämpa en hemsökelse måste reda ut vad den beror på. Är det mord? Hjärtesorg? Här fordras efterforskningar, genomgång av fotografier, dokument och vittnesmål. Så uppstiger spökets veklagan, ur det förflutnas fragment, och nu, med de rätta kunskaperna, kan hon nedgöras.

Om spökena i Hideo Nakatas ”Ringu” letade sig in i vhs-kassetten och hemtelefonen har de nu, i Takashi Miikes ”Chakushin ari”, med den svenska översättningen ”One missed call”, spridit sig till mobiltelefonen. Det var bara vad man kunde vänta. Mobiltelefonen har blivit en självklar, i många fall oumbärlig, del av vardagen – i synnerhet japanens. Mot det spöke som läst in sig på den senaste teknologin har den uppkopplade, nåbare japanen oerhört svårt att värja sig. Elektriciteten må ha skrämt bort troll och oknytt, men det japanska spöket rår den inte på. Teknologin innebär bara en ny kanal, ett nytt medium för skräcken.
Reglerna, den rysliga vandringssägnens regler, som går från mun till mun, från skola till skola, säger att den som på sin mobiltelefon får ett skräckslaget meddelande från sig själv, inspelat vid tidpunkten t, som infaller om tre dygn, kommer att gå en ond, bråd död till mötes, exakt klockan t. Huvudpersonen Yumi, spelad av den i hemlandet firade Kou Shibasaki, inser att hon ligger risigt till då hennes vänner, en efter en, expedieras av det sadistiska mobilspöket. Yoko skivas av nattåget, och Kenji stupar i en hisstrumma. Här vidtar det sedvanliga och därför helt tråkiga detektivarbetet, som alltid sker i samarbete med en trygg man. Spökets motiv och identitet måste uppdagas, innan huvudpersonens dödsdom verkställs. Fram med fotografierna!
Regissören Takashi Miike, mannen bakom ”Ichi the killer” och ”Audition”, fördjupar sin skräck genom att framhäva dess obönhörlighet. Döden går från post till post i telefonboken och skyr varken ljus eller uppmärksamhet. Inte ens direktsändning i tv håller gengångaren borta. Det spökar också i dokusåpornas tid.

Annons
Annons
Annons