Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Jan Svenungsson, Det eviga nuet Jan Svenungsson två gånger om

Det har aldrig stigit rök ur Jan Svenungssons skorstenar, stora skulpturer som påminner om den svunna industrialismen. Ulrika Pilo ser två utställningar med konstnären, som även är känd för sitt abstrakta måleri.

Jan Svenungsson vid bygget av  ”Den tionde skorstenen”, en 19 meter hög tegelskulptur placerad i Tegnérparken i Uppsala.
Jan Svenungsson vid bygget av ”Den tionde skorstenen”, en 19 meter hög tegelskulptur placerad i Tegnérparken i Uppsala. Foto: Dan Ahlgren/Uppsala konstmuseum
Vårens konstutställningar 2017

Jan Svenungsson, Det eviga nuet

Genre
Utställning
Var
Uppsala konstmuseum

TOM 23 april

Redan på Kungliga konsthögskolan experimenterade Jan Svenungsson med metoder för repetition. Ett av de verken visas på museet, sex träsnitt där han med olika färgsammansättningar utforskar porträttets psykologi. Den retrospektiva utställningen på Uppsala konstmuseum spänner över verk från hans allra första försök med olja på duk till verk från idag. Motivet tycks vara att peka på den språkliga utforskning som konsekvent styrt hans konstnärskap.

I varje sal ryms åtminstone ett verk relaterat till Svenungssons skorstenar. Ett projekt som påbörjades 1992 då han deltog i utställningen ”Rum mellan rum” på Moderna Museet. Likaså ett verk ur serien ”Test” (1992–2009). En sammanfogande gest som fungerar som en erinran om hans intresse för upprepningar och översättningar.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Skorstenarna visas inte i sin välkända skulpturala form. I ett av rummen radas de istället sakligt upp genom fotografier av respektive skorsten (en meter högre för varje ny version), konstnären och skorstensmakarna.

    Annons
    X

    Den raka framställningen ger utrymme för ett antal uppenbara projektioner: industrialismens arbetarideal, fallossymboliken och den mest obekväma associationen, krematorier. Tillsammans med verk som ”Jan Svenungssons HEBDOMEROS av Giorgio de Chirico” konstrueras ett konsthistoriskt rum med det metafysiska måleriet som utgångspunkt genom Svenungssons malplacerade tegelskorstenar i omgivningar där de förlorar sin givna uppgift och sitt materiella värde.

    Jan Svenungsson, ”Test”. Foto: Uppsala konstmuseum

    När de blodstänkta dukarna betitlade ”Test” visades på Anders Tornberg gallery presenterades de till synes traditionellt, med jämna mellanrum längs den vita väggen. I Uppsala koncentreras de i ett abstrakt kluster där de tillsammans bildar ett befläckat lakan. Hängningen lyckas understryka den avsiktligt illusoriska slumpen, som i själva verket är systematiskt utförda kopior av akvarelloriginalen. I andra fall upplever jag den stundvis udda placeringen av verk som onödigt kryptisk och långsökt trots att det skulle kunna kategoriseras som ytterligare en anspelning på det metafysiska.

    I ”Psycho-Mapping Europe”, tecknar Svenungsson av en exakt bild av Europas dåvarande karta, där varje land har givits varsin färg. Varje nytt försök är en kopia av den förra och leder trots noggrannhet till små förskjutningar och fel som likt en viskningslek oavsiktligt skapar skruvade framställningar av originalet.

    Mellan utställningens centrala verk pågår en ständig omformulering, en undersökning som trots översyn inbegriper misstag. Det är inte en fråga om vad som förloras i översättningen, snarare tvärtom, vad går att utvinna ur den?

    Jan Svenungsson, ”Painting #48”, 2015. Foto: Bror Hjorths hus

    På Bror Hjorths hus pågår samtidigt utställningen ”Är här nu”. Här visas ett tjugotal verk ur Svenungssons pågående serie ”Paintings”. Varje målning innehåller kombinationer av mer eller mindre abstraherade mönster ofta betonade av skarpa färgskiftningar. De tydliga konturerna och den fint avvägda balansen mellan hårt och mjukt för tankarna till utskurna schabloner och Man Rays ”Revolving Doors”-kollage. Upprepningen återkommer också här, figurer uppenbarar sig som egensinniga karaktärer ur ett större narrativ, andra verk återspeglar direkt surrealismens drömlika immaterialitet.

    Den bländande närvaron som då och då glimrar till blir stundvis tungfotad, dekorativ och fragmentarisk, men som grupp kontemplativ och förtätad. Tillvägagångssättet tycks fortfarande vara strukturerat, i förhand uttänkt men i ”Paintings” skymtar en ömsint hänsyn till färgens och detaljernas sensualism, som särskiljer dem från de mer analytiska experiment som kännetecknat Svenungssons arbeten från 1990-talet.

    Jan Svenungsson, ”Psycho-Mapping Europe”. Foto: Uppsala konstmuseum
    Annons

    Jan Svenungsson vid bygget av ”Den tionde skorstenen”, en 19 meter hög tegelskulptur placerad i Tegnérparken i Uppsala.

    Foto: Dan Ahlgren/Uppsala konstmuseum Bild 1 av 4

    Jan Svenungsson, ”Test”.

    Foto: Uppsala konstmuseum Bild 2 av 4

    Jan Svenungsson, ”Painting #48”, 2015.

    Foto: Bror Hjorths hus Bild 3 av 4

    Jan Svenungsson, ”Psycho-Mapping Europe”.

    Foto: Uppsala konstmuseum Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X