Annons

Jan Guillou: ”Inombords känner jag kaos”

Skrivkramp. Tvärtemot den gängse bilden av en machoman visar sig Jan Guillou inte vara så okänslig. Expressens artiklar om att han varit betald agent håller på att ta knäcken på honom. På tisdag fattar Pressens opinionsnämnd beslut i ärendet.

Publicerad
Jan Guillou i Östermalmshallen, en plats han ofta besöker inför sina helgmåltider. Middagarna har fått en extrra innebörd just denna vinter då Expressens artiklar om hans uppdrag för KGB på 1960-talet har fått honom att våndas. En god måltid är ett välkommet avbrott i grubblerierna.
Jan Guillou i Östermalmshallen, en plats han ofta besöker inför sina helgmåltider. Middagarna har fått en extrra innebörd just denna vinter då Expressens artiklar om hans uppdrag för KGB på 1960-talet har fått honom att våndas. En god måltid är ett välkommet avbrott i grubblerierna. Foto: MALIN HOELSTAD

Vi träffar Jan Guillou i Östermalmshallen. Egentligen för att tala om mat och livsnjutning som ett sätt att skapa balans i livet. Men samtalet tar en annan vändning. Detta för att veckan som kommer innehåller ett beslut som i hög grad påverkar Jan Guillous liv och välmående. Som debattör är han van att vara i hetluften. Att hamna i konflikter har hört till hans vardag, även om han själv inte anser att han söker några, utan att han blir insyltad för att han är en flitig och stridbar opinionsbildare. Hittills har han lyckats utvinna energi ur strider, men nuvarande konflikt med Expressen håller på att knäcka honom.

–Inombords känner jag bara kaos. Jag har inte lyckats skriva en enda sida och förlorat ett helt skrivår. Alla mina bokplaner drunknade. Så fort jag försöker att skriva eller läsa, tänker jag på Expressen. Då och då tar jag mig samman och skriver en kolumn i Aftonbladet. På grund av striden har jag tappat min koncentrationsförmåga. Jag kan varken skriva eller leva normalt. Något liknande har jag aldrig varit med om tidigare. Aldrig.

Av allmänheten uppfattas Jan Guillou normalt som machomannen personifierad. En ointaglig mur som ingen rår på, en debattlysten tuffing som går segrande ur alla verbala skärmytslingar. Han profilerar sig som en riktig karlakarl, jagar, lagar och äter gärna grabbig mat och uttalar sig tvärsäkert. Sårbar har man aldrig sett honom. Men medierapporteringen som rubbat honom ur hans normaltillstånd är ytterst allvarlig, påpekar han.

Annons

–Jag blev anklagad för att vara en landsförrädare och spion. Jag är inte okänslig för anklagelserna. Det är en mardrömslik Kafkavärld. De som ogrundat anklagar mig för att vara spion och landsförrädare får fina priser. Och Expressen har försökt att dra ut på tiden så mycket som möjligt. De skriver om mig insinuant och oförskämt.

Hur störd är du över detta?

–Inte speciellt, utom att det gäller liv eller död. Jag måste vinna mot Expressen.

Att gå i terapi och diskutera sin depression med en terapeut ligger dock inte för honom, framhåller han.

Hustrun Ann-Marie Skarp, som han efter ett långt samboförhållande gifte sig med den 14 maj i år, försäkrar honom att ingen tror på Expressen och säger åt honom att rycka upp sig. Förgäves, för det förmår han inte.

Varför lyssnar du inte på henne?

–Det är som det heter en mycket bra fråga. Det som gör att jag orkar leva är den starka och välgrundade förhoppningen att jag kommer att vinna.

Just mat och dryck erbjuder ett slags fristad. Han har alltid hyllat måltider som ett fantastiskt sätt att umgås och njuta på. Under den här tiden har helgens helgade måltider om fredags- och lördagskvällarna, fått en djupare innebörd. De har hjälpt honom att förtränga bekymren.

–Det blir som en tillfällig berusning. Det hjälper natten ut. Sen är det dags att planera nästa måltid.

Tillåter vädret sitter han ute och låter näktergalens lovsång fullända upplevelsen.

–Då sprider sig en sorts behaglig avspändhet. När skymningen sänker sig och näktergalen sjunger behöver jag inget annat, inte just då. Livet består av många växlingar, fighter och bråk. Därför är de här stunderna absolut grundläggande för mig. Utan dessa stunder hade livet varit outhärdligt.

Vad skulle hända med honom om Pressens opinionsnämnd friar Expressen? För Jan Guillou, som ältat de senaste sju månaderna, är tanken motbjudande.

Han gruvar sig för den givna frågan alla journalister kommer att ställa honom då: Hur känns det?

På sitt guillouska tvärsäkra sätt vet han exakt hur han skulle besvara frågan:

–Jotack, för djävligt.

Eyal Sharon Krafft

Annons
Annons

Jan Guillou i Östermalmshallen, en plats han ofta besöker inför sina helgmåltider. Middagarna har fått en extrra innebörd just denna vinter då Expressens artiklar om hans uppdrag för KGB på 1960-talet har fått honom att våndas. En god måltid är ett välkommet avbrott i grubblerierna.

Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons