Annons
X
Annons
X

Jan Björklund blundar och tror

Statsministern bör be Jan Björklund att upphöra med sin högröstade och onyanserade skolpolitik baserad på tro. En rad undersökningar visar att Sveriges utbildningssystem och skolor ligger bättre till än vad skolministern gjort gällande offentligt, skriver skolutvecklingsforskarna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm.

Den nu pågående granskningen i radions P1 av utbildningsminister Jan Björklunds diagnos på den svenska skolan är angelägen och välkommen – också andra medier har upptäckt att grunden för ­ministerns åtgärder inte håller.

Som skolutvecklingsforskare är vi inte förvånade över denna upptäckt.

Under de senaste åren har vi fortlöpande konstaterat att Björklund driver frågor som ­strider mot forskning och ­beprövad erfarenhet.

Annons
X

Vi är nu i ett riskfyllt läge vad gäller den långsiktiga ekonomiska, sociala och ekologiska utvecklingen, som utbildning ska leda till. Detta eftersom regeringen baserar sin viktiga utbildningspolitik på enkel tro, som leder till populistisk propaganda.

Regeringen bygger sin administration på ansvarsfördelningar mellan koalitionspartierna. Varje parti som leder ett politikområde lanserar sina argument och de tre andra partierna ställer sig bakom.

Detta sätt att administrera regeringsmakten kan fungera bra när man utgår från väl grundade uppfattningar om verkligheten. Ibland leder metoden dock till mindre bra resultat.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Skolminister Jan Björklund ­uppfattar verkligheten som om Sverige har ett av de sämsta skolsystemen i världen. Fakta ser ut på ett annat sätt.

    OECD lanserar årligen en översikt där man jämför 31 länders utbildningar. Det är särskilt ländernas utbildning sedda med ekonomers ögon som är i fokus, som till exempel utbildningsinvesteringar, befolkningens utbildningsnivå, studiedeltagande och genomgångna utbildningar.

    När man summerar läget i de mer än femton tabeller för vart och ett av dessa jämförelseområden hamnar Sverige etta, tvåa eller trea. De två områden som utbildningsministern brukar ondgöra sig mest över – de ungas kunskapsresultat i grundskolan och den situation som råder kring eleverna – faller i dessa breda jämförelser ut lite sämre.

    Sverige får sammanräknat över många jämförelser en rang som placerar landet på elfte respektive sjunde plats bland de 31 länderna.

    Den faktaredovisning som gjorts inom Skolverket (Internationella studier under 40 år) visar att ­internationella kunskapsmätningar under mycket lång tid vanligen placerar Sveriges ­ungdomar något över eller klart över genomsnittsresultaten.

    De gånger som Sverige hamnat långt ner bland de deltagande länderna är lätt räknade. I de två internationella jämförelser mellan europeiska länder, där ungdomars förmåga att använda engelska har granskats, hamnar Sverige i topp 1996 och 2002 (Engelska i åtta europeiska länder, Skolverket).

    Hur man än gått till väga i flera internationella studier faller Sveriges och Finlands utbildningssystem ut högt i de samlade jämförelserna.

    Chansen att Sverige ska åter­finnas på platserna ett till fyra i rangordningarna beräknas till 98 procent. Chansen för Finland att hamna lika högt är 95 procent.

    Utbildningsministern påstår att Sveriges skolungdomar är sämst disciplinerade i världen. Fakta är att OECD:s senaste kartläggning (2003) av hur arbetssituationen ser ut i klassrummen visar att arbetsron finns i högre grad i vårt land än i de flesta andra länder i jämförelsen.

    Med den osakligt grundade synen på disciplin i de svenska skolorna arbetar regeringen för att lärare ska ta hårdare tag för att få ordning på eleverna.

    Nyligen presenterad forskning om hur lärare korrigerar eleverna i skolorna visar att den vänliga, uppmärksammande och tillrättavisande dialogen mellan ­lärare och elever – som utvecklats i svenska skolor under slutet av 1900-talet – är effektiv (Samuelsson, Störande elever, korrigerande lärare. 2008 och Granath Milda makter! Utvecklingssamtal och loggböcker som disciplineringstekniker, 2008).

    Det är också den ömsesidigt respekterande och engagerade tonen i umgänget mellan lärare och elever som besökare från Tyskland och England lyfter fram som föredöme.

    Regeringen bör sluta att blunda för fakta om det egna utbildningsväsendet. Utbildnings­ministern har attraherat mindre än var tionde väljare med sina osakliga påståenden.

    Om Björklunds individuella politiska karriär baseras på kunskapsföraktande argument behöver inte regeringen upprepa falsifikat om skolornas kvalitet och ta dem till intäkt för insatser som hör hemma på museerna.

    Istället bör regeringen ta initiativ för att genom utbildning möta framtiden. Kunskapsinnehållet i skolorna behöver bytas ut i belysning av den förändrade konkurrenssituationen i världen.

    Behovet att förse de unga med kunskaper som hjälper dem till att aktivt bidra till en hållbar utveckling pekar också mot att läroplaner och kursplaner behöver göras om.

    Regeringen bör ta vara på hela kraften i utbildningen. Använd de fakta som står till buds, spana mot framtiden, välj ut mer tidsenliga och adekvata kunskaper till skolorna så att medborgarna kan klara sina framtidsuppdrag.

    Ett lämpligt sätt att åstadkomma detta är att statsministern ber Björklund att upphöra med sin högröstade och onyanserade skolpolitik baserad på tro. Björklund bör ta sin roll som rege­ringsmedlem på allvar och utgå från systematiskt framtagen kunskap.

    MATS EKHOLM

    professor och skolutvecklingsforskare vid Karlstads universitet

    HANS-ÅKE SCHERP

    docent och skolutvecklingsforskare vid Karlstads universitet

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X