Annons

Jämna inte vår historia med marken

Under strecket
Publicerad

I Skåne finns runt 500 kyrkor. Eftersom det skånska kyrkobesökandet minskar, liksom i övriga delar av landet, har alltfler kulturminnesmärken och helgedomar blivit övertaliga och föremål för rivningsutredning.
Högsta allmänna förvaltningsdomstolen, Regeringsrätten, gav 2005-06-10 tillstånd att riva den 100 år gamla kyrkan i Maglarp. Beslutet är oförsvarligt.
Rivning av helgedomar har inte skett i Sverige sedan flera sekler tillbaka. Fortsätter vi med att demontera kyrkor är vi snart tillbaka till vikingahedendomen.

Stenar (=runstenar!) användes flitigt som byggnadsmaterial till de första skånsk-svenska klosterkyrkorna. Mycket av vikingarnas kulturhistoria försvann i och med detta. Vikingarna i sin tur brände och plundrade kloster och kyrkor (Bland annat Hilandarklostret på Munkön i Grekland eldhärjades på 1100-talet). Det är inte bara synd, utan också en dödssynd att förstöra helgedomar. Vi borde lära oss av vårt förflutna.
Kyrkor får aldrig vara stängda för allmänheten, varken under goda eller dåliga tider. De är dyra i drift. Det får vi tåla. Bättre en dyr kyrka, än att vi efteråt måste betala ett dyrare pris för begångna synder! Det är inte Maglarps kyrka, Örja och Odarslövs kyrkorna som söndervittrar, utan samhällets gudlösa individer. Vart är vår religiösa och kulturhistoriska identitet på väg?
Efter andra världskrigets förödande flygbombningar var många av Europas storstäder (Berlin, Dresden, Warszawa, Belgrad med flera) tvungna att återuppbyggas. I Sverige och Stockholm med flera andra städer, såsom Göteborg, Malmö, Uppsala, föranledde detta till en naiv önskan att också här skapa moderna stadskärnor.

Annons
Annons
Annons