Annons

Jakten på storsjöodjuret fick kungligt stöd

Badande pojkar vid Storsjön, ingen skymt av något odjur.
Badande pojkar vid Storsjön, ingen skymt av något odjur. Foto: Ragnar Ness/IBL

Idag är det dags för ännu en blogg om märkliga fenomen och företeelser som lärt folk brukar skaka på huvudet åt, men som likväl har envetna anhängare som inte ger tappt. För någon månad sedan svarade jag på en fråga om Bermudatriangeln. Nu gäller det Storsjöodjuret, Sveriges svar på skottarnas Nessie. Finns det belägg för att detta monster verkligen existerar? Hur länge har man trott på det?

Under strecket
Publicerad

Svaren är, sedan må entusiastiska jämtländska kryptozoologer säga vad de vill: nej, bevis saknas. Trots att man monterat upp webbkameror och en värmesökande kamera har djuret inte fastnat på bild. Det vill säga, visst finns det ett och annat filmklipp som uppges visa något som möjligen kan avlägset påminna om ett sjöodjur, men vetenskapligt hållbara belägg för att det verkligen är så saknas fullständigt. Det länsstyrelsebeslut från 1986 som resulterade i förbud att döda, skada eller fånga Storsjöodjuret och att plocka dess ägg och rom avskaffades formellt 2006, sedan Miljödomstolen och JO konstaterat att länsstyrelsens fridlysningsbeslut stred mot vår författnings saklighetskrav. Både politiskt och vetenskapligt är alltså Storsjöodjuret en icke-varelse.

Men det är en bluff med anor. Äldsta kända omnämnande stammar från 1635, när kyrkoherden Mogens Pedersen skrev ned en saga om trollen Jata och Kata. Inspirationen kom från den kända runstenen på Frösön, samma sten som omtalar Jämtlands kristnande under Östman Gudfastssons ledning. Liksom på många andra runstenar ryms runtecknen inom en ormfigur. Enligt sagan skall en besynnerlig orm ha hoppat ut ur trollens kittel och försvunnit i sjön, där den växte sig jättestor och började bita sig själv i svansen, vilket därefter avbildades på stenen. Den verkliga boomen för Storsjöodjuret lät dock vänta på sig till andra hälften av 1800-talet, då åtskilliga personer hävdade att de sett monstret (givetvis utan att kunna bevisa det). På 1890-talet skapades rentav ett bolag, med stöd av både kungen och Östersunds stad, för att jaga djuret – förgäves.

Annons
Annons
Annons