Annons

”Jakt på ekorrar – när medeltida kultur styr”

Andra intressen än jakt, som att få uppleva levande djur i naturen, bör få större genomslag i politik och regelverk, anser debattören.
Andra intressen än jakt, som att få uppleva levande djur i naturen, bör få större genomslag i politik och regelverk, anser debattören. Foto: Åke Norberg

Vår svenska natur bör inte nyttjas som skjutbana med levande mål. Det skriver Åke Norberg, forskare i zoologi och ekologi.

Under strecket
SvD
Publicerad

Vesslan (bilden) är föremål för allmän jakt. Nu vill Naturvårdsverket införa det för hermelin också.

Foto: Åke Norberg

År 2001 avskaffades allmän jakt på ekorre med motiveringen att skinnet inte längre var värdefullt och att ekorrkött inte hamnar på tallriken. Men nu vill Naturvårdsverket införa allmän jakt på ekorre och hermelin i hela landet¹. Det motiveras av att ekorrar vållar skada genom att de kan ta sig in under tak och bygga bon på vindar, samt att oerfarna jägare behöver öva på enkla mål. Dessa argument drar löje över jägarkollektivet – och Naturvårdsverket som köper resonemanget.

Naturvårdsverkets tilltag må ha begränsad betydelse. Men det baseras på ett problematiskt synsätt. I Naturvårdsverkets policydokument Strategi för svensk viltförvaltning framhålls att ”jakt, viltturism och annat brukande av vilt inte ska begränsas av omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas.” För att främja brukandet av vilt bör ”så många arter som möjligt vara föremål för allmän jakttid”¹. Detta är medeltida jaktkultur. Jägarna vill jaga så många arter som möjligt, ett krav som de alltså lyckats få in i Naturvårdsverkets policy. Ett obefogat tillmötesgående som få lär stödja förutom jägarna.

Annons
Annons
Annons