Maxim Grigoriev:Jaget i litteraturen har blivit konventionellt

För 65 år sedan gav Nathalie Sarraute ut essäsamlingen ”Misstrons epok” där hon redogjorde för sin syn på litteraturens framtid. Hennes förhoppning om berättarjagets betydelse har visserligen infriats i dag, men hon hade fel i sin föreställning om vad som väcker de moderna läsarnas misstro mot romanen. 

Under strecket
Publicerad
Nathalie Sarraute (1900–99) förnyade själv romankonsten med sina verk.

Nathalie Sarraute (1900–99) förnyade själv romankonsten med sina verk.

Foto: Brigitte Friedrich / TT
Annons

Knappt 40 år gammal debuterade den franska författaren Nathalie Sarraute med ”Tropismer”, ett tunt litet prosaverk som hade tagit henne många år att färdigställa. Hennes estetik förändrades därefter inte nämnvärt: under resten av sitt författarliv skulle hon bara fördjupa och förfina sin konstnärliga hållning. Grunden i denna estetik var en vilja att bryta med den realistiska romanen och dess konventioner och från 1947 och en bit in på 1950-talet skrev hon fyra essäer där hon klargjorde sin syn på den samtida romanens problem och framtid. Dessa samlades sedan i en bok med titeln ”L'ère du soupçon” (1956, Misstrons epok). 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons