Annons

Ivar Arpi:Jag vill inte dö, jag vill bara leva lite

Livsglada risktagare.
Livsglada risktagare. Foto: Henrik Montgomery/TT

Döden drabbar inte mig, jag är ju huvudpersonen i mitt liv. Varför är så många av oss orealistiska optimister som tror att just vi inte kommer drabbas av hemska saker?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Jaja, jag ska bara genomföra den här föreläsningen först.” Att försöka nå fram till äldre släktingar om riskerna med folksamlingar i coronatider är anmärkningsvärt svårt. “Men du kommer samla ett antal gamla personer för att lyssna på dig”, försökte min vän säga till sin 72-åriga mamma, som är både hjärtsjuk och har astma. “Pensionärernas riksorganisation (PRO) ställer in alla sina möten”, försökte han, “så varför kan inte du avstå en föreläsning?” Okej, okej, blev svaret. Men föreläsningen genomfördes ändå. Runt 30 skruttiga gamlingar i publiken. Hennes make åkte samtidigt och tränade på gymmet. SATS har förvisso stängt ned på grund av coronaviruset, men inte hans gym. 

Leif är snart 80 år. Pigg och kry på det stora hela, men med ett mindre hjärtproblem. Hans fru är däremot frisk som en nötkärna. Så några snabba ärenden på stan är nog ingen fara, tänker hon. Frisörstiden är bokad sedan länge, och tåget in till Stockholm tar inte alls lång tid. Men kan du inte skjuta upp tiden, undrar hennes dotter. Nej, jag har ju bokat. Efter det håller vi oss undan. 

Annons
Annons
Annons