”Jag var själv min största fiende”

Huvudsjuka Minst en tredjedel av alla som söker primärvård har psykiska orsaker till sina fysiska besvär. David Hagstrand är en av dem. I fem år valsade han runt mellan olika läkare, mestadels sjukskriven, innan han började förstå vad som verkligen låg bakom huvudvärken, musarmarna och kliet i kroppen. - Det känns som om jag suttit i fängelse och just kommit ut.

Under strecket
Publicerad
I dag jobbar David heltid med två halvtidsjobb. ”Jag har insett att hälsan kanske är det absolut viktigaste man har. Sedan spelar allt det andra inte så stor roll”, säger David Hagstrand.

I dag jobbar David heltid med två halvtidsjobb. ”Jag har insett att hälsan kanske är det absolut viktigaste man har. Sedan spelar allt det andra inte så stor roll”, säger David Hagstrand.

Annons

Spänningshuvudvärk. Ont i ryggen. Inget märkvärdigt alls, det har väl alla. Musarm. Musarmar. Det börjar klia. Från axeln, ner över armen och ut på handen. Andra armen. Hela kroppen. Som en våt, stickig ylletröja – man vill bara dra av sig den. Hjälp! Vad är detta?
Så kan verkligheten se ut för en person med psykosomatiska besvär. Oavsett om man vet vad de beror på, så utgör symtomen ett hinder i vardagen. David Hagstrand är 30 år och har redan fem års erfarenhet av sjukskrivning för fysiska symtom med psykiska orsaker. I dag börjar David allt mer ta kontroll över sina symtom och jobbar för att inte låta dem styra vardagen. Han arbetar heltid och det fungerar bra.

Men resan har varit lång och den är inte riktigt slut än. Målet är att huvudvärken eller kliandet ska kunna fungera som en kompis som hjälper honom att hålla koll, att symtomen kan vara den barometer som visar när han inte lyssnat tillräckligt till sig själv.
– På ett sätt känns det som om jag är tjugo och ska börja om från början. Att jag har suttit i fängelse och just kommit ut. Å ena sidan har fem år av mitt liv gått när jag inte har gjort karriär eller någonting. Å andra sidan har jag fått värdefulla insikter om livet.
Ingenting i Davids yttre vittnar om sjukdom. Det är svårt att förstå att han varit så handikappad av sina besvär att han inte kunnat arbeta. Den historia han berättar vittnar om en kamp mot något osynligt och svårgreppbart. I den kampen är han ibland sin egen största fiende. Någonstans har han anat att hans kropp ”ropat på honom” om något som har med hans inre att göra, men att han inte har velat lyssna.
– Kroppen tyckte väl att ‘nu har jag provat att ge dig huvudvärk, spänningar och ont i ryggen, men du verkar inte fatta, så nu får jag väl börja klia i armarna och hjälper inte det så får jag väl klia i hela kroppen‘, säger David.

Annons
Annons
Annons