Foto: Emma-Sofia Olsson

”Jag var ett ständigt irritationsmoment”

Störande telefonsamtal, skvaller, ökad stressnivå – och minskad produktivitet. Blir coronakrisen spiken i kistan för det öppna kontorslandskapet? Nina Solomin minns tiden när hon försökte gjuta liv i sina inbundna kolleger.

Publicerad

Det var inte alltid lätt, ska ni veta. Dag ut och dag in satt jag där med det tunga ansvaret vilande på mig. Att gjuta liv i ett kargt landskap av tillknäppta kolleger som satt och teg, stirrande in i sina skärmar.

Mitt uppdrag blev att bringa en strimma ljus in i deras sammanbitna arbetsdag. Jag gav och gav. Drog mina bästa vitsar när det kändes för stelt, och var mitt allra mest förtjusande jag: gav komplimanger, startade konversationer om hur helgen hade varit, samt delade frikostigt med mig av inspirerande infall och idéer. Jag var helt enkelt den kollega som jag själv hade önskat mig i det öppna kontorslandskapet.