Annons

”Jag undersöker språket – som en akt av kärlek”

Imorgon är det urpremiär för Jonas Hassen Khemiris ”Jag ringer mina bröder” på Malmö stadsteater. SvD träffade honom en iskall morgon i Stockholm för att tala om hans skrivande och att det är nyttigt för en författare att tvingas distansera sig från sin text.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Jonas Hassen Khemiri, författare och dramatiker.

Foto: LARS PEHRSON

Jonas Hassen Khemiri, författare och dramatiker.

Foto: LARS PEHRSON
Jonas Hassen Khemiri, författare och dramatiker.
Jonas Hassen Khemiri, författare och dramatiker. Foto: LARS PEHRSON

”Shooo brushan
vad händer då?” Raden är tagen ur Jonas Hassen Khemiris senaste bok ”Jag ringer mina bröder”. Historien på 128 sidor är uppbruten, språket fragmentariskt och personerna distanserade. Ändå klibbar alltsammans fast i sinnet som ett nyligen bortpillat klistermärke som sedan inte går att bli av med. Jag kommer av mig trots att jag redan på sidan två accepterat reglerna i den här bokstavsleken och okritiskt låter texten rinna på tills jag kommer till ”brushan”. Är det ett ord lånat från ett annat språk? Förstås inte. Brorsan eller ”brushan”, spelar det någon roll annat än att läsningen hakar upp sig på ett ord som aldrig tidigare avkodats av min hjärna?

Annons
Annons
Annons