Annons

”Jag trodde jag fick skylla mig själv”

FOSTERBARN. Hundratustentals barn placerades i barn- eller fosterhem under 1900-talet. I en ny antologi berättar 14 av dessa om sina erfarenheter. Lena Stenqvist är en av dem.
– Mitt mål är att väcka debatt och se till att det blir en förändring så att inte fler barn forstätter att fara illa, säger hon.

Under strecket
Publicerad

Lena Stenqvists mamma var bara 16 år, och pappan död, när Lena föddes 1957. Året efter fick hon en lillasyster.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 1 av 17

Äktenskapet med systerns alkoholiserade pappa slutade snart i skilsmässa och systrarna växte upp med en ­ensamstående ung mamma.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 2 av 17

När Lena och hennes lillasyster var tio och nio år placerades de plötsligt i fosterhem. De visste inte varför och ingen ville tala om ifall deras mamma levde eller var död.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 3 av 17

Lena läste dödsannonserna varje dag för att se om mammas namn skulle dyka upp. Efter flera år fick de veta att hon satt i fängelse.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 4 av 17

– Mamma gav aldrig upp att vara mamma. Trots att hon blev både kriminell och narkoman så gav hon aldrig upp om sina barn.

Bild 5 av 17

– När jag blev större ringde jag till fängelset från en telefonautomat och bad att få prata med mamma.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 6 av 17

Det första och det sista fosterhemmet var bra understryker Lena, dem har hon fortfarande kontakt med. Men i de andra fanns det ingen värme eller omtanke om barnen

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 7 av 17

I dag är Lena 51 år gammal, har två vuxna döttrar, två barnbarn och en bonusdotter som valt ut henne till extramamma.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 8 av 17

Hon har även en kärleksfull relation till sin syster och sin mamma. – Vi har daglig telefonkontakt.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 9 av 17

Lenas räddning under fosterhemsåren var hästar. – Det är en villkorslös kärlek.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 10 av 17

Nu ­sedan barnen flyttat hemifrån, har hon sålt gården och bor lite mindre, med lite färre djur.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 11 av 17

– Jag har alltid vetat att jag kom från en annorlunda familj. Men också att vi inte är sämre än ­någon annan för det, säger dottern Josefine, 27.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 12 av 17

– Först nu, när det görs en statlig utredning om vanvård i fosterhem, så känner jag att vi fosterbarn börjar bli trodda.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 13 av 17

–  Jag ser mig inte som ett ­offer. Mitt mål med att gå ut med min historia är att väcka debatt och se till att det blir en förändring så att inte fler barn far illa.

Foto: PATRIK LUNDINPATRIK LUNDIN Bild 14 av 17

– Jag gick till skolan i gummistövlar i 30 minusgrader, säger Lena Stenqvist som under sin uppväxt bott i sex olika fosterhem och på fyra olika institutioner över hela Sverige.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 15 av 17

Hon har vigt sitt vuxna liv åt hästar. I över tjugo år bodde hon och döttrarna på en gård på landet där de drev ett häststuteri med Dartmoorponnyer.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 16 av 17

I dag har hon och döttrarna bara hand om fem hästar, tre hundar, tre katter, tre höns och en tupp.

Foto: PATRIK LUNDIN Bild 17 av 17

Lena Stenqvists kylskåp är alltid fullt. Hon handlar mer mat än hon hinner äta upp. I garderober och lådor trängs raggsockor och långkalsonger med tjocka tröjor och vinterjackor. Gå hungrig och frysa ska hon aldrig mer göra i sitt liv.

Det räcker med de åtta barndomsåren i olika fosterhem då maten ofta drogs in som straff och hon inte hade några vinterkläder.

Annons
Annons
Annons