Krönika

Anna Laestadius Larsson:Jag tänker så gammalt

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Hon tittar på mig på det där sättet bara en femtonåring kan göra. Och sedan säger hon: Du tänker så gammalt mamma. Hon gör det utan stora åthävor. Inte ens med ett utropstecken. Det är ett krasst konstaterande. Så det räcker med en enkel punkt. Du tänker så gammalt.

Vi diskuterar rimliga regler för utgång. Vilken tid hon ska vara hemma. Senast ett på helger, enas vi om. Att hon ska berätta för oss innan vart hon ska, så att vi slipper oroa oss. Det är här någonstans jag i dotterns ögon börjar förvandlas till någon slags urgammal landgående jätteödla med konstigt namn och liten hjärna. Berätta innan?! Ja, du måste ju lära dig att ha lite framförhållning, försöker jag. Dottern himlar med ögonen: Varför då?!

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons