Annons

Jag spelar gärna rollen som borgarkärring

Var och såg Lars Noréns pjäs Fördold i helgen. ”Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.” Markusevangeliet, 1917 års bibelöversättning. Där sitter vi i mörkret och tittar på när Norén den här gången visar upp de förortsfördolda, de som vi medelålders vet finns överallt.

Under strecket
Publicerad

Norén är vår roligaste dramatiker och som sådan hör han vad människor säger. Det är med orden, och i och för sig tystnaden, som figurerna berättar. När en konstnär använder ord vet vi att de är avsiktliga, med andra avsändare får man gissa. Och detta är psykoanalytikerns raffinerade metod. Vare sig vi vill eller inte avslöjar orden oss. Freud och Freud, förresten. Han systematiserade väl bara Markusevangeliet.

Dramatens salong är en scen som knarrar, dammar och doftar smink i ett mörker där vi mer eller mindre fördolda kan gömma oss… Det finns andra ställen, som nätet, där man kan tro att det går att gömma sig. Men bara för att det är obelyst betyder det inte att det är mörkt. På nätet psykoanalyserar sig människor inför någon, som inte syns, men som ändå förväntas lyssna. Det ser ut att finnas en tjusning i att ta förmedvetna risker. Så ja, chefsdramaturg på Operan, jag har hört dig. Jag har läst den blogg där du kallar mig borgarkärring, ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat.

Annons
Annons
Annons