Jag skrattar inte längre

Senaste numret av tidningen Stureplan.
Du och jag är inte välkomna i deras stora familj ty vi är läskunniga och har fel  föräldrar.
Senaste numret av tidningen Stureplan. Du och jag är inte välkomna i deras stora familj ty vi är läskunniga och har fel föräldrar.
Under strecket
Publicerad
Annons

Jag läser det andra numret av överklassorganet Stureplan.
När deras första nummer kom ut fnissade jag åt den och läste högt om ”den erkänt skickliga stekaren” Bernard von der Osten-Sacken för mina vänner under middagar.
Som vi skrattade.
Och sedan tänkte jag inte mer på det. Men nu läser jag den nogrannare. I ledaren skriver den bakåtslickade ledningen att Stureplans ”familj är stor och vår famn är öppen”. De betonar gång på gång att tidningen Stureplan ”i bästa fall är underhållande och i sämsta fall obetydlig” och påpekar så ofta de kan hur frossandet i glamour bör tas med en klackspark.
Åh, om ändå inte sanningen var den motsatta. Exakt vem är det som är välkommen till Stureplans öppna famn?
Ett ”von” eller ett ”af” räcker en bit, men vill du gå hela vägen bör du heta Roland-Philippe Serge Jean-Marie Kretzschmar de Cottendart.
Vilket tidningen Stureplans
moderedaktör faktiskt gör.
Se för guds skull till att välja dina föräldrar med djupaste omsorg. Annars återstår endast botoxkurer fram till det obligatoriska äkteskapet med en fyrtio år äldre baron.
”Det värsta du kan vara är seriös”, skriver en jättebebis i karaktäristisk överklassuniform.

Sida upp och sida ner förespråkas en anti-intellektualism och små bokbål tänds i ögonvrår.
Från en terrass i toppen av Adelskalendern hånskrattar de åt de sämre bemedlade.
Humor som inte slår nedifrån eller åtminstone i sidleds är en svår - för att inte säga omöjlig - konstform. Men redaktionen är osårbar, inget kan ju rubba deras medfödda position i näringslivet. Uppstår några problem så fixar pappa det.
Tidningen Stureplan är den ekonomiska elitens familjeorgan och skulle i en annan tidsera ha förblivit en ganska privat angelägenhet i slott och herresäten. Men nu ska ståndssamhällets hieraki återupprättas, förklädd till en ”subkultur”.
De första som ska tystas är de intellektuella, de läskunniga. Allt medan
den ekonomiska eliten skålar i kristall nätterna i ända.
Ondskan är deras Quadrophenia och ingen vågar säga emot den ekonomiska maktens barn och småsyskon.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons