Annons
X
Annons
X
Motor
Krönika

Jonas Fröberg: ”Jag satt länge på knä vid en ljusblå Saab 96”

Jonas Fröberg i sin egen Saab 96 från 1960. Den han fastnade för den här gången var sista årsmodellen från 1980.
Jonas Fröberg i sin egen Saab 96 från 1960. Den han fastnade för den här gången var sista årsmodellen från 1980. Foto: Joakim Ståhl

Vibrationerna från motorn fortplantade sig i hela kroppen. Tvåan åkte i med ett distinkt mekaniskt klick och när gasvajern vreds i botten ändrade motorljudet k­araktär från djupt brölande till hest ylande. Solen smekte kinderna i fartvinden i 30 kilometer i timmen och innesluten i hjälmen åkte elektriska glädjestötar genom kroppen när känslan kom.

Den som aldrig finns där i vardagen.

Den av total kontroll.

Annons
X

Pipet kom vagt bortifrån den gröna kullen och det var så konstigt för plötsligt pep det inne i mitt öra. Väckarklockan ringde. Jag hade drömt om den första vårturen med min lilla gubb­moped – en Crescent compact från 1977, kallad ”Lilla gubben”.  

Det var i lördags morse, innan en vän och jag skulle ta tåget till den årliga samlarbilsmässan i Örebro, anordnad av biltidningarna Klassiker och Gran Turismo. 

Dessa bilar fascinerar mest: De som har en historia att b­erätta.

Ute var det 13 grader, skirt solsken och på väg till stationen kom en indiskt gul (tänk jätte­orange) Saab 99 på på Östermalm i Stockholm. Mannen i grått log när han smet runt hörnet vid Riddar­gatan.

Bil- och mopeddrömmarna som legat i ett dunkelt vinterrum tog plötsligt ett språng rakt ut i den ljumma luften. Tänk när kärlek innesluten i en puppa blir till 100 fjärilar i bröstet. Som sjunger. 

I Örebro fanns bilarna utställda inne i en utställningshall: En svartvit Polisamazon från 1965, en mörkgrå VW Typ 1 från 1964 och nära 100 bilar till. Efter en stark kopp kaffe var jag redo. Att öppna mig. 

Det är djupt personligt att gå runt, och ta in bilarna. På riktigt. Tänk att du är på en konstutställning och vill ta in konsten. När man måste avskärma sig. Tänka att man är innesluten i sig själv. Jag satt länge på knä framför en ljusblå Saab 96 av sista årsmodellen, en 80:a som ägts en äldre kvinna sedan den var ny. Hon var forskare, bilen hade gått 15 mil på 37 år och var aldrig tvättad. Dammlagret på främre stötfångarens gummi var ännu tjockt. Jag öppnade dörren och drog in ny­bilsdoften. Små ljusa prickar kom in i synfältet och jag fick sätta mig.

Dessa bilar fascinerar mest: De som har en historia att b­erätta. Om drömmar. Tragik. Och då kom insikten varför jag håller på med det här.

Redan vid lunchtid på sön­dagen vreds den stora stallnyckeln om, solljuset skickade skoningslöst in en stråle på Lilla gubbens blänkande bakskärm. När sedan ljuset var som mildast i skymningen drog jag på mig hjälmen. På tredje försöket gick den igång.

Annons
Annons

Jonas Fröberg i sin egen Saab 96 från 1960. Den han fastnade för den här gången var sista årsmodellen från 1980.

Foto: Joakim Ståhl Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X