Marie Silkeberg:”Jag övar mig på att vara levande utan henne”

Beate Grimsrud och Marie Silkeberg.
Beate Grimsrud och Marie Silkeberg. Foto: privat.

Ett år efter det att den norska författaren Beate Grimsrud gick bort i cancer minns poeten och översättaren Marie Silkeberg en nära vän och en människa som aldrig upphörde att förundras över verklighetens skiftande former.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det känns först nästan omärkligt i kroppen när årsdagen närmar sig. Juni med sina allt vitare nätter. Hur ljuset träffar kroppen. Månaden som förra året slutade med en åskvädersnatt och stora vita blixtar antände himlen. Blev 1 juli. Natten Beate Grimsrud dog. Saknaden är stum. Jag försöker sörja, men jag vet inte hur. Vår vänskap sträcker sig från det att hon var 21, och jag 23, tills nu. Och till evigheten vill jag säga. Vårt samtal har pågått genom livets alla skiften – om skapandet, om kärleken, om livsval och besvikelser, världsläget, vår plats i det, om överlevnadsstrategier och utvägar. Så länge livet pågår går det inte att omfatta skiftet, från levande till död. In i det sista är det obegripligt vad det ska innebära, hur det ska forma och omforma en som människa, och göra en till en efterlevande. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons