”Jag önskar att min mamma ska komma hit”

Ayman Alhameed har fullt upp med att vänta trots att han nu bara har nio månader kvar av det dryga år han fick uppehållstillstånd i Sverige.

– Jag vet att jag måste försöka ännu mer, säger han.

SvD:s Malin Hoelstad och Erica Treijs fortsätter att följa Aymans år i fred.

Under strecket
Publicerad
De dagar som inte sömnen tar överhand åker Ayman Alhameed till sin praktik på en bilrekondfirma.

De dagar som inte sömnen tar överhand åker Ayman Alhameed till sin praktik på en bilrekondfirma.

Foto: Malin Hoelstad
Samtalet till Syrien och med mamma är dagens höjdpunkt.

Samtalet till Syrien och med mamma är dagens höjdpunkt.

Foto: Malin Hoelstad
Födelsedag med tårta i tillsammans med vännerna Hasan och Manbij (de vill inte figurera med efternamn). Men Ayman Alhameed saknar sin familj.

Födelsedag med tårta i tillsammans med vännerna Hasan och Manbij (de vill inte figurera med efternamn). Men Ayman Alhameed saknar sin familj.

Foto: Malin Hoelstad
Ayman vet att han behöver ta tag i orkeslösheten och besegra sorgen för att lyckas i sitt nya hemland.

Ayman vet att han behöver ta tag i orkeslösheten och besegra sorgen för att lyckas i sitt nya hemland.

Foto: Malin Hoelstad
Annons

Den första stora dagen ensam. Utan mamma och flera av sina syskon som numera är spridda över världen. Ayman Alhameed fyller 20 år och det firar han med en av många sovmorgnar. Han vet inte när han vaknade, mer än att det var nyss. Kanske klockan var tio eller var det senare ändå? Han vet heller inte när han somnade. Berättar att sömnen blivit mer av en dvala som kommer och går som den vill. Lägger sordin på dagen. Öppnar för molande tankar på natten.

Ayman Alhameed är trött. Ögonen är röda och han drar handen genom det nyklippta håret. Långt på mitten, rakat på sidorna. Lagom proper. Han skrattar förläget som svar på frågan vad som hänt sedan vi sågs senast.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons