Annons
Krönika

Carl-Johan Malmberg:Jag möter ofta romanfigurernas dubbelgångare

Under strecket
Publicerad

Vid en middag strax före jul råkade jag sitta bredvid vd:n för ett av våra större investmentbolag. Han berättade att han arbetade mesta delen av dygnet, sov i medeltal fem timmar per natt och inte gärna läste texter längre än artiklarna i The Economist. En understreckare i Svenska Dagbladet utmanade hans attention span. När jag berättade att jag just börjat läsa en av världslitteraturens stora romaner för första gången i livet och tänkte mig två–tre veckors heltidsarbete för att avsluta den blev han nyfiken på vilken det handlade om. ”Daniel Deronda” av George Eliot, sa jag och vd:n skrev upp romantitel och författare (”jaså, en kvinna under pseudonym”) på det visitkort han just använt som stolpar till ett spirituellt tal om olika närande och tärande verksamheter i hans bolag. De tärande var en ironisk fast godmodig syftning på den stiftelse bolaget slussade pengar till som stöd till forskning, publicistik, seminarier inom humaniora och samhällsvetenskaper.

Min bordsgranne vd:n, en snabbtänkt och humoristisk man, var genuint förvånad över att jag kunde ägna veckor åt att läsa en roman utan annat syfte än att läsa den. Hans förvåning satte igång tankar jag tänkt många gånger förr men aldrig blir färdig med. Varför läser vi romaner? Ett svar som jag då och då hamnar i är att verkligheten i en roman känns verkligare än verkligheten omkring mig. Kanske är det tecknet på brist på mognad hos mig – är jag fortfarande kvar i barnets värld av fantasier? Kommer Gwendolen Harleth och Daniel Deronda att hitta fram till varandra till sist? Och har den föräldralöse Daniel en judisk bakgrund och varför har man i så fall dolt den för honom?

Annons
Annons
Annons