Annons
Sörjande utanför festlokalen på Hisingen, lördag 31 oktober 1998. Branden tog 63 unga människors liv och gav en hel generation göteborgare ett livslångt trauma.
Sörjande utanför festlokalen på Hisingen, lördag 31 oktober 1998. Branden tog 63 unga människors liv och gav en hel generation göteborgare ett livslångt trauma. Foto: Björn Olsson/TT

”Jag minns inte vem som berättade att E var död”

Diskoteksbranden på Hisingen 1998 kom att prägla en hel generation unga göteborgare. Trauma förändrade livet för många av de som överlevt. Vissa klarade av att gå vidare, andra fastande i minnet av katastrofen, hoppade av gymnasiet och isolerade sig.

Publicerad

Det första dödsbudet fick jag kvällen efter. Vi drack öl i en bar, vi visste inte vad vi annars skulle göra eller vart vi skulle ta vägen.

Göteborg var en dimma av sorg, hur vi än vände oss var det som att snurra runt i en mardröm. På gatan pratade folk med varandra om katastrofen – men ännu oftare sa de ingenting alls. Bara blickar som möttes med skräckslagen tomhet. Till och med spårvagnarna verkade tyngre än vanligt, som om de körde långsammare.

Nödutgången till höger om scenen där branden troligtvis började enligt brandkåren.

Foto: Roger Lundsten/TT Bild 1 av 3

Sörjande lämnar blommar utanför festlokalen på Hisingen.

Foto: Michael Probst/TT Bild 2 av 3

Göteborg den 31 oktober 1998. Många av de unga anhöriga tog aldrig del av det psykologiska stöd de hade kunnat få.

Foto: David Johansson/TT Bild 3 av 3