Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Margit Richert: Jag lever ett fruktansvärt privilegierat liv

Det är bara människor som har råd att resa på annat sätt som dömer dem som flyger, menar Margit Richert.
Det är bara människor som har råd att resa på annat sätt som dömer dem som flyger, menar Margit Richert. Foto: Johansen, Erik/TT

"Vi är inte i Blentarp längre" konstaterar jag för kanske hundrade gången sedan vi för 16 månader sedan körde upp för Polenfärjans ramp i Ystad, på väg ut, på väg iväg, på väg bort. Vad som helst utom Sverige. Och världen – tack vare Sverigebildens fysiska manifestation, passet, det fröjdefulla passet som öppnar alla dörrar – låg öppen för oss. På ett sätt som jag hade glömt bort att minnas från tonårstiden, då allt var oformat och ofärdigt och världen var ett löfte snarare än ett hot.

Nej, vi är inte i Blentarp längre. Vi är i Georgien, ibland i Armenien. Ibland i Israel, ibland i Turkiet. Vi planerar vår nästa stora resa – Sydostasien! Malaysia. Hur ser ett land ut med så många olika etniska grupper? Och varför inte passa på, när vi ändå är i trakten, att svänga förbi Hawaii, och sen till Kalifornien, där jag har en internetvän som en gång skapade en viral hit med en The Smiths-låt i bit tunes-tappning. Det kan ju bli kul. Och borde vi inte hälsa på Barbara i West Virginia när vi ändå håller på?

Jag för ett fruktansvärt privilegierat liv. Just det som jag alltid drömde om. Ett liv som väcker sådant avund att folk på allvar kan drista sig till att utbrista plattityder som ”du vet att du inte kan fly från dig själv, hur mycket du än reser”. (Testa, vettja. Man kan fly från sig själv förvånande många månader i sträck.) En gång i tiden var jag själv den missunnsamma, för övrigt.

Annons
X

Nu ska flygskatten höjas i Sverige. Och visst är det märkligt hur alla någonstans kring 40-årsstrecket – vilket alltid sammanfaller med att man själv börjat bli lite mätt, kanske fått barn, taggat ned – enas så fullkomligt i att det inte är en mänsklig rättighet att få flyga billigt över världen hur som helst. Man behöver inte åka till Thailand! Faktiskt! Så talar människor med riktiga privilegier. Folk som alltid har haft råd att resa; folk som kommer att ha råd att resa även med ett moraliskt och ekonomiskt påslag.

Georgierna har fått visumfrihet till Europa. Äntligen. Efter femtioelva turer från EU, fram och tillbaka. (Det har inte riktigt varit läge i den europeiska opinionen att ge fler upplevda svartskallar tillträde till paradiset på jorden.) Skämtet som cirkulerar här just nu är ”sisten på flygplatsen släcker ljuset”.

Berätta nu för georgierna att det inte är en mänsklig rättighet att flyga till Paris eller Amsterdam hur som helst. Att man strängt taget inte behöver, inte när man kan boka ett dubbelt så dyrt tåg och skryta på sociala medier om sin klimatsmarthet. Gör det! Var inte blyg! Kolla aldrig ett bra privilegium.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I den riktiga världen – den som inte fått nog, den som inte är mätt, den som fortfarande är nyfiken, där ägnar man sig inte främst åt att strosa runt i ett vykort med en kokosnötsdrink och facebooka om det. Man semestrar inte. Man reser. (Förstår du inte skillnaden får du gärna fundera en stund.) Och att resa – det har vi gjort alltsedan mänskligheten lämnat Afrika, och detta har gjort oss till världens mest framgångsrika art. Lycka till med att skatta bort den talangen.

    Annons

    Det är bara människor som har råd att resa på annat sätt som dömer dem som flyger, menar Margit Richert.

    Foto: Johansen, Erik/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X