Annons
Krönika

Margit Richert:Jag lever ett fruktansvärt privilegierat liv

Det är bara människor som har råd att resa på annat sätt som dömer dem som flyger, menar Margit Richert.
Det är bara människor som har råd att resa på annat sätt som dömer dem som flyger, menar Margit Richert. Foto: Johansen, Erik/TT
Under strecket
Publicerad

"Vi är inte i Blentarp längre" konstaterar jag för kanske hundrade gången sedan vi för 16 månader sedan körde upp för Polenfärjans ramp i Ystad, på väg ut, på väg iväg, på väg bort. Vad som helst utom Sverige. Och världen – tack vare Sverigebildens fysiska manifestation, passet, det fröjdefulla passet som öppnar alla dörrar – låg öppen för oss. På ett sätt som jag hade glömt bort att minnas från tonårstiden, då allt var oformat och ofärdigt och världen var ett löfte snarare än ett hot.

Nej, vi är inte i Blentarp längre. Vi är i Georgien, ibland i Armenien. Ibland i Israel, ibland i Turkiet. Vi planerar vår nästa stora resa – Sydostasien! Malaysia. Hur ser ett land ut med så många olika etniska grupper? Och varför inte passa på, när vi ändå är i trakten, att svänga förbi Hawaii, och sen till Kalifornien, där jag har en internetvän som en gång skapade en viral hit med en The Smiths-låt i bit tunes-tappning. Det kan ju bli kul. Och borde vi inte hälsa på Barbara i West Virginia när vi ändå håller på?

Annons
Annons
Annons