X
Annons
X
Lars Bygdén, till höger tillsammans med sin fru Ulrika Jönsson.
Lars Bygdén, till höger tillsammans med sin fru Ulrika Jönsson. Foto: Lars Pehrson/Polarmusicprize

”Jag kommer aldrig kunna fnissa så med någon annan”

Långläsning

För ett år sedan dog Lars Bygdéns fru Ulrika och han blev ensam med två barn. Skivan som han arbetat på ett tag började då handla om döden. Andres Lokko har mött artisten i ett samtal om vad som kan hända människor i sorg – de man minst anar kan bli ens viktigaste vänner.

Livet och dess oundvikliga bieffekter kan vi inte styra över. Det gör som det vill, vi har inget att säga till om.

Tillvaron måste ändå fortsätta, den tänker bara pågå utan att vänta på att någon ska försöka vänja sig vid att en människa man älskar är borta. Närminnet förvandlas till ett kluster som rusar omkring i märkliga riktningar och administration blir plötsligt viktigt. Allt måste antecknas och skrivas ner, organiseras extra noggrant, post-it-lappen uppfanns för detta ändamål.

Musik
Långläsning

Lars Bygdén, till höger tillsammans med sin fru Ulrika Jönsson.

Foto: Lars Pehrson/Polarmusicprize Bild 1 av 5

”Jag rymde nog från all sjukdom, in i musiken.”

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 5

Lars Bygdén och Ulrika Jönsson på Polarprisutdelningen 2015.

Foto: Polarmusicprize Bild 3 av 5

”Jag har märkt hur de som har tagit sig tid och orkat med mig inte nödvändigtvis har varit de jag förväntade mig det av. ”

Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 5

”Jag ville så gärna få in den sorgliga svenska folkmusiktonen i min musik, istället för att det skulle bli någon slags förutsägbar bluegrass av allt.”

Foto: Lars Pehrson Bild 5 av 5
Annons
X
Annons
X
Annons
X