Annons

”Jag känner mig som en tickande bomb”

Sedan USA lämnade Irak har 45000 soldater vänt hemåt. Många av dem till en vardag där de mår psykiskt dåligt och isoleras från det övriga samhället. Klyftan mellan militären och de civila har aldrig varit större i USA än vad den är nu.

Publicerad

–Det var först när jag tog strypgrepp på min flickvän som jag förstod att jag hade problem och att jag faktiskt behövde hjälp.

Steven Schirmer stirrar tomt ner mot golvet men lyfter blicken igen. Runt omkring i det lilla rummet står kollegorna och försöker låtsas att de inte lyssnar. Det är ett lika meningslöst försök som att hävda att en soldat kan gå obemärkt förbi genom ett krig. I det här fallet har kollegorna sedan länge också avslöjat sig själva. Någon har nickat igenkännande till de tysta orden, en annan har slutat att fingra på sin mobiltelefon. Själv lutar Steven Schirmer sig tillbaka i stolen för att ta ny sats.

Chris Santos, 32, fyller på ryggtavlan med ännu en tatuering. Han har varit i Irak två vändor, sammanlagt 30 månader. I dag lider han av posttraumatisk stress och har svåra ryggproblem. Han har bestämt sig för att lämna armén och går nu hos psykolog. ”Tidigare fick jag ofta panikattacker och hade svårt att köra bil. Nu börjar jag kunna skymta mitt forna jag igen. Men mardrömmarna finns kvar.”

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 1 av 12

Upplevelserna i Irak förföljer ständigt Steven Schirmer. För att försöka koppla bort tankarna ägnar han ibland kvällarna åt strategispel, inte sällan fokuserat på krig. ”Det är nästan bara andra aktiva militärer som kommer hit. Alla har varit med om liknande saker och kan prata om allt, vilket gör att det inte blir så komplicerat med frågor och tankar som hänger i luften. Man kan helt enkelt prata.”

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 2 av 12

Små saker som att handla kan ofta vara en stor prövning.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 3 av 12

Jerry Fischer.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 4 av 12

Chris Santos: Många av oss vill ha något för att minnas vad som hänt, för att komma ihåg de vi har förlorat.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 5 av 12

Nybyggda husområden för militärfamiljer på Fort Hood.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 6 av 12

Gravarna blir fler på begravningsplatsen i Killeen. Dödsorsaken skiljer sig och självmord har blivit vanligare bland soldater.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 7 av 12

Klockan 06.15 ljuder den första signalen över Fort Hood. Två signaler och 15 minuter senare är det informationsmöte och fysisk träning i 90 minuter.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 8 av 12

Steven Schirmer, 25, har varit i Irak sammanlagt 31 månader. Första vändan beskriver han som ”blod, svett och tårar – en våldsam historia”. Efter hemkomsten, tappade han kontrollen inför sin flickvän. Då insåg han att han inte kunde handskas med sina aggressioner och känslor och bestämde sig för att gå i terapi. 2013 är det tänkt att han åker till Afghanistan, hans fjärde utplacering.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 9 av 12

Aloha Valverde är nyinflyttad i Fort Hood. Hon talar sällan med sin man om hans tid i Irak. Men i Facebookgrupper, diskuterar hon med andra i liknande situation. ”Det är annorlunda sedan han kommer tillbaka”, säger Aloha Valverde.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 10 av 12

I Killeen är det bilen som regerar. Det betyder att de bästa restaurangerna ligger längs motorvägen.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 11 av 12

Lori Hurlebaus driver kaféet Under The Hood i Killeen. Hit kommer soldater och veteraner som är besvikna på arméns brist på ansvarstagande.

Foto: LINUS SUNDAHL-DJERF Bild 12 av 12
Annons
Annons
Annons
Annons