Annons

”Jag har varit Hugo Rask”

”Att få spela Ester är utvecklande, oerhört roligt och vältajmat eftersom mina barn är äldre nu. Det finns helt enkelt ett något större utrymme att gå bort sig djupare i en historia som den här”, säger Jessica Liedberg.
”Att få spela Ester är utvecklande, oerhört roligt och vältajmat eftersom mina barn är äldre nu. Det finns helt enkelt ett något större utrymme att gå bort sig djupare i en historia som den här”, säger Jessica Liedberg. Foto: Tomas Oneborg

I fjol spelade hon Karl-Ove Knausgård på Kulturhuset Stadsteatern. Nu tar Jessica Liedberg sig an Lena Anderssons Ester i ”Egenmäktigt förfarande” på Scalateatern.

– Att försöka omfatta både känsla och förnuft är livets ständiga kamp.

Under strecket
Publicerad

Jessica Liedberg ger avtryck även i de små sammanhangen. Vare sig hon är en mystisk Yoko Ono i den experimentella lilla barnföreställningen ”John och svamparna” på Dramaten eller den stumma assistenten Marlene i ”Petra von Kants bittra tårar” på Kulturhuset Stadsteatern fastnar hennes lite kantiga och uppfordrande spel alltid på näthinnan. Ofta syns hon i de konstnärligt smala uppsättningarna, ett mönster Liedberg delvis själv kan se, även om hon inte uppfattar sig som så ”arty”.

– Jag känner mig mer som vem som helst och tänker att jag också kan spela ”The girl next door”, men kanske har jag ändå bitvis sökt mig till mer udda karaktärer när jag har haft möjlighet att välja, konstaterar hon när vi ses i den scenografiskt utsmyckade restaurangen på Scalateatern en av Stockholms allra kallaste vinterkvällar. Det är ett väder som rimmar väl med kärleksromanen ”Egenmäktigt förfarande” som utspelas på samma istäckta Stockholmsgator.

Annons
Annons
Annons