Annons

”Jag är inte så bra på det känslomässiga”

Jenny var 29 när hon fick sitt första barn och någon moderslycka ville inte infinna sig. Hon kände bara vanmakt över att ha satt ett nytt liv till världen som var totalt beroende av henne. (Det är inte hon på bilden.)
Jenny var 29 när hon fick sitt första barn och någon moderslycka ville inte infinna sig. Hon kände bara vanmakt över att ha satt ett nytt liv till världen som var totalt beroende av henne. (Det är inte hon på bilden.) Foto: Hasse Holmberg/TT

Ämnet är så tabu att de inte kunnat prata om det: varken Jenny eller Elin var särskilt lyckliga som nyblivna mammor och de har många gånger ångrat att de blev föräldrar.

Under strecket
Publicerad

När sonens gympapåse inte är packad på morgonen sitter Jenny kvar och läser tidningen medan hans pappa fixar. Om hennes vuxna dotter ringer fungerar hon mest som telefonväxel och lämnar över samtalet till sin man. Och hon har ingen koll på vilka barn som går i sonens klass.

På det viset påminner hon om sin egen pappa, som ofta tog ett steg tillbaka i föräldraskapet. Men det som var ett allmänt accepterat beteende för en 1970-talspappa är inte lika tillåtet för en mamma, inte ens på 2010-talet.

Annons
Annons
Annons