Annons

Jag går omkring i en litterär kuliss

Publicerad

Vissa platser är så fyllda med litterär mytologi att det är svårt att vistas i dem utan att sila intrycken genom böcker. Jag är i New York för första gången på nästan trettio år, och för första gången som en fullvuxen människa. Men staden jag har omkring mig känns oupphörligt bekant ändå; givetvis på grund av otaliga filmer och tv-serier men ännu mer, tror jag, för att New York måste vara en av de mest omskrivna städerna i den moderna västerländska litteraturhistorien. Från Henry James och Edith Wharton via Truman Capote till Don DeLillo eller Jonathan Lethem och oändligt många fler. Att gå omkring i New York några dagar är som att gå omkring i ett stycke levande litteraturhistoria; ständigt är någon litterär referens där och knackar en på axeln.

Det finns stunder i sådana städer – jag har upplevt det förut, till exempel i Venedig – när staden närmast upphör att vara stad och snarare blir till kuliss, en fond som när som helst väntar på att fyllas med litterära scener. Det är sådana stunder som man inser att det lästa livet kan framstå som verkligare än det faktiskt levda. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men kanske är det den läsande besökarens eviga lott; att aldrig kunna vara med mer än som observatör, ständigt silande sina intryck genom något slags litterärt mytologiskt filter. Detta är för övrigt inte ett problem som är förbehållet endast litteraturen, som film- eller tv-fanatiker brottas man sannolikt med samma problem.

Annons
Annons
Annons
Annons