Jag blev kallad ”jäkla vänsterpajsare”

Två gånger var Gunilla Palmstierna-Weiss påtänkt som Dramatenchef. I stället kom hon att göra scenografi till Ingmar Bergmans uppsättningar, eftersom han ”inte var någon bildmänniska”. I boken ”Minnets spelplats” berättar keramikern om ett turbulent liv och varför hon vågade sätta sig upp mot demonregissören.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Genom livet har Gunilla Palmstierna-Weiss arbetat med bilder. Och bara formulerat sig i ord i ilskna debattartiklar. Nu finns de mest hisnande delarna av hennes liv nedtecknade i en biografi. ”I flera år sa jag nej till förslaget när Magnus Bergh på Bonniers tjatade. Till slut sa jag ja.

Foto: DAN HANSSON
Annons

Från början hade hon tänkt kalla sin bok ”Fragment ur en iakttagares liv”. Vid närmare eftertanke insåg Gunilla Palmstierna-Weiss sin handlingskraft, hur hon valt och valt bort genom livets labyrinter. Förutom att hon arbetat, arbetat, arbetat.

”Minnets spelplats” blev en mer passande titel.

Annons
Annons
Annons