Annons
X
Annons
X

Jag är Soran. Jo, det känns skönt att kunna skriva det.

Komikern Soran Ismail har fått ta ett uppehåll från tjänsten som programledare för Morgonpasset i Sveriges Radios P3, på grund av att han inte vill förhålla sig opartisk till ett av riksdagens partier. Sveriges Radios regelverk dikterar att medarbetare ”som aktivt medverkar i något politiskt parti eller på annat sätt offentligt redovisar sin ståndpunkt får inte framträda i Sveriges Radios program under tre månader före ett val eller en folkomröstning”.

Soran ifrågasatte inte detta, utan har efter samtal med ledningen kommit överens om att han tar ledigt fram till efter valet. I en artikel i Expressen i går skriver han själv att beslutet varken var svårt eller konstigt.

Annons
X

På ledar- och kultursidor är man inte lika förstående. Där tycker man generellt att SR:s regeltolkning är för snäv, och att Soran borde ha fått vara kvar. På Twitter har några av de sedvanligt kränkta börjat använda hashtaggen
#jagärsoran.

Men det är alltså jag som är Soran.

För snart tio år sedan jobbade jag på Sveriges Television som redaktör i samhällskanalen SVT24. Samtidigt startade jag en blogg som behandlade politik. Bloggen lutade till höger, och tog exempelvis ställning för George W Bush. När läsarskaran började räknas i hundratal gick jag till min chef. Bloggen kunde nu betraktas som opinionsbildning, och jag undrade om detta möjligen stred mot SVT:s regler. Det tyckte min chef, varför jag ställdes inför valet att sluta jobba eller sluta blogga.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det blev något av en nyhet när jag så klart valde bort bloggen. Pådrivande var debattörer med kraftfull liberal agenda, men med något svagare insikter i journalistiska gränsdragningar. Nuvarande migrationsminister Tobias Billström, exempelvis, interpellerade i riksdagen (!), och frågade kulturminister Leif Pagrotsky om ”yttrandefriheten inte omfattar anställda i public service-företag?”

    Ledningens beslut var rimligt om än inte självklart. Ungefär som Soran, som anser att hans kamp mot Sverigedemokraterna hamnar inom ramen för SR:s demokratiuppdrag, brukade jag skämta om att det väl knappast fanns något kontroversiellt i att stödja den fria världens ledare i kampen mot terrorismen – snacka om demokratiuppdrag!

    Men Soran hör inte hemma i public service, och inte jag heller. Förvisso har alla anställda på SR åsikter, och förvisso påverkar det utbudet, men målet måste vara opartiskhet både i programmen och i offentligheten utanför.

    Snarast bör SR fråga sig hur Soran alls kunde komma in i verksamheten med en så tydlig agenda vid sidan om. En gissning är att det har med partisympatierna i huset att göra. Enligt professor Kent Asps senaste mätning sympatiserar 82 procent av journalisterna på SR med de rödgröna partierna. Det är ett betydligt svårare problem att lösa än frågan om Soran, och förtjänar betydligt mer diskussion.

    De vänsterdebattörer som nu skriker sig hesa bör tänka på en sak. Vill ni ha Soran som programledare riskerar ni att få mig.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X