”Jag är mer rädd för kärnvapen än någonsin”

Från Nagasaki 1945 till Guantánamo 2002. I romanen ”Brända skuggor” skildrar brittisk-pakistanska Kamila Shamsie hur enskilda människors liv kan påverkas av världskonflikter. Men det är lika mycket en historia om saknad.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Författaren Kamila Shamsie på Bokmässan i Göteborg

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT
Annons

Det började, som så ofta, med en bild i huvudet. Ända sedan de indiska och pakistanska provsprängningarna av kärnvapen i slutet av 80-talet hade Kamila Shamsie varit intresserad av Hiroshima och Nagasaki. En vän tipsade henne om boken ”Hiroshima” av John Hersey, som var en av de första utländska journalister att komma till den japanska staden efter att bomben fallit. I Herseys torrt sakliga redogörelse för smärta, död och förödelse fanns en detalj som särskilt fångade henne.

– Han refererade till kvinnor som hade burit mönstrade kimonor och där det mörka i mönstret absorberat hettan från bomben. Det blev som tatueringar på deras kroppar. Av någon anledning såg jag framför mig en kvinna som hade mönstret av tre fåglar inbränt på ryggen. Det blev utgångspunkten. Vem var hon?

Annons
Annons
Annons