Jag är mästare - det är väl mitt enda problem

Under strecket
Publicerad
Annons

Gästkrönika | Ribban
För två år sedan i inomhus-VM i Lissabon darrade den och låg kvar.
För ett år sen i inomhus-EM i Wien darrade den och föll.
Skillnaden mellan guld och silver är ibland inte större än en ribba som darrar likt ett asplöv och antingen ligger kvar eller obarmhärtigt faller ner.
Den där darrande ribban i Lissabon gav mig glädjefnatt som jag aldrig upplevt vare sig förr eller senare. Det var i grund och botten belöningen för många och långa års slit och den stora revanschen för fjärdeplatsen i OS ett halvår tidigare.
Nu, två år efter den euforiska lyckan i Lissabon, är det dags att sätta den där guldmedaljen på spel - att sätta den på spel och att försöka försvara den. På pappret kan ingen förneka att det ser oerhört bra ut. Jag är rankad världsetta av IAAF, toppar världsstatistiken för tillfället och är obesegrad under hela inomhussäsongen.

Så det är bara att hoppas att sanningshalten är låg i alla de klassiska floskler jag fått höra de senaste veckorna. Visserligen kommer man för varje
ny seger allt närmare en förlust och trots att inte ens den obesegrade är oslagbar vore det underbart om jag kunde hålla min segersvit intakt veckan ut.
Det enda problemet är väl i så fall att just jag är regerande mästare, för historiskt sett verkar det oerhört svårt att försvara en höjdhoppstitel. På 25 olympiska finaler har det blivit lika många mästare, 18 Europamästerskap har resulterat i 18 olika vinnare och trots att Javier Sotomayor vunnit dubbla VM-guld utomhus lyckades inte heller han vinna två gånger i rad.
Men jag tycker ändå inte att det finns någon anledning att resonera som norrmannen Steinar Hoen gjorde i Budapest 1998 när han stod i begrepp att försvara sin EM-titel. På väg genom Nep-stadions inre och ut till finalen konstaterade han krasst att ”när jag går ut härifrån är jag inte Europamästare längre”.
För undantaget som bekräftar regeln är lyckligtvis inomhus-VM där Sotomayor 1995 lyckades behålla den titel han tagit två år tidigare.
Lyckligtvis av den enkla orsaken att det ju är jag
som har titeln att sätta på spel i Birmingham i helgen.

Annons
Annons
Annons