”Jag är förskonad för att ni svenskar gett mig ett pris”
Urgamla myter om fadersmord och om en dräpt son utgör bakgrunden i Orhan Pamuks nya roman. Men på ett mer handfast plan handlar ”Den rödhåriga kvinnan” om konsten att borra en brunn. SvD fick ett samtal med Nobelpristagaren om kitsch, Dylans Nobelpris och om när det är dags att flytta från Turkiet.
Orhan Pamuk fick idén att skriva om en brunnsborrare och hans lärling när han bodde på en av Prinsöarna utanför Istanbul sommaren 1989: ”På granntomten grävde en medelålders man och en tonårig pojke en brunn. Jag betraktade deras slit dagligen och till slut bad jag om att få intervjua dem. Sedan har materialet fått ligga i träda 20–25 år.”
Som tonåring ville Orhan Pamuk bli konstnär. Han målar och tecknar fortfarande, bland annat i anteckningsböcker som denna.
Orhan Pamuk är ute på det han själv beskriver som en nordisk turné. Han har just besökt en litteraturfestival i Helsingfors, dimper ner i Stockholm för en medverkan på Kulturhuset Stadsteatern, innan han reser vidare till Oslo för att inviga en utställning. Eftersom han är aktuell med en ny roman ger han rader av intervjuer på sin resa.
Man skulle tro att detta skulle trötta ut, men jag möter en uppmärksam och engagerad författare, ständigt med ett högljutt skratt i beredskap och framför allt med en fantastiskt vältalig svada. Flera gånger under intervjun säger han: ”Det här kan jag tala om hur länge som helst. Men du kanske vill ställa någon fråga också?”