Annons

Jackson är en kvarleva från en svunnen tid

Michael Jacksons framtid som artist har väldigt lite, knappt något, att göra med vare sig måndagens domslut eller med det skamfilade rykte han för evigt får dras med i medier.

Under strecket
Publicerad

Först måste man acceptera något helt annat - att Michael Jackson är en dinosaurie. En kvarleva från en tid för länge sedan, när musikvärlden såg radikalt annorlunda ut, från en era då Jackson i så gott som ensamt majestät kunde charma den vita västvärlden med kolsvarta danssteg och polerad disco.

Popmusikens långsamma segregation var knappt inledd när Jackson - likt en inverterad Elvis Presley - på allvar inledde sin solokarriär under producenten Quincy Jones vingar.
Jacksons nästan groteska framgångar med album som Off The Wall och Thriller hänger som en kvarnsten kring hans hals och han förväntas sälja lika många skivor i dag som han gjorde då. Det kommer aldrig att hända.
Och det har inget med den nyss avslutade rättegången att göra.
Bara med att Jackson - likt alla artister från hans generation - tvingas tävla med sin egen historia i stället för sina efterföljare.
En logisk jämförelse kan göras med vår tids största soulsångare och kompositör R Kelly, även han anklagad för övergrepp mot barn och
dessutom på betydligt grövre grunder än Jackson. I väntan på sin rättegång spelade Kelly in och gav förra året ut albumet Happy people/U saved me som blev en lika stor kommersiell som kritikerframgång. Intressant nog var det också han som skrev och producerade den singel som för två år sedan skulle föra tillbaka Michael Jackson till toppen av försäljningslistorna.
När den gavs ut, lagom till de första förhören, framstod titeln - One more chance - som nästan övertydligt vädjande.
Men musikaliskt var den en efterlängtad vändning. One more chance var en vuxen otrohetsballad i en klassisk svart musikalisk tradition. Den gick över huvudet på största delen av den vita kritikerkåren och stämplades därför som ett komplett misslyckande.

Annons
Annons
Annons