Ja-sidans huvudlösa fiasko har blottats

Under strecket
Publicerad
Annons

När giljotinen fallit blir det bokstavligen huvudlöst att låtsas som om ingenting hänt.
Förlorare är hela det europeiska politiska ledarskap som arbetat fram och undertecknat förslaget till konstitutionellt fördrag. I den kretsen finns många förnäma profiler med Valéry Giscard d”Estaing och Jacques Chirac i spetsen. Göran Persson hör naturligtvis också dit, även om han som vanligt rusar upp på läktaren och försöker förklä sig till åskådare i nederlagets stund.

Nu skall vi lyssna bättre, lovar Margot Wallström. Jaha. På vem då? På de politiker som jublar och ser sig som vinnare? De utgör en intressant församling. Där finns en statschef,
Tjeckiens president Vaclav Klaus, en högerpolitiker som alltid delat Lady Thatchers syn på Europa. Där finns en mycket framträdande socialist, den före detta franske premiärministern, Laurent Fabius. Flera ministrar i Berlusconis italienska regering jublar högt, som vice premiärministern Giulio Tremonti (Forza Italia) och justitieministern Roberto Castelli från Lega Nord; ett populistiskt och utlänningsfientligt parti à la Jörg Haider. I Nederländerna företräder segerherren Geert Wilders samma linje och i Frankrike heter motsvarigheten Jean-Marie Le Pen. Den aristokratiske nationalisten Philippe de Villiers, som ännu inte accepterat franska revolutionen, företräder en aningen mer sofistikerad högerextremism. På den yttersta vänsterkanten har de Villiers sin motsvarighet i Jean-Pierre Chevènement, flera gånger minister hos Francois Mitterrand. Chevènement, som var ordförande i det fransk-irakiska vänskapsförbundet, lämnade frivilligt regeringen i protest mot det förra Irak-kriget med ett oförglömligt
pregnant uttalande.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons