Annons

Isolering skulle skydda stadsborna från pesten

Dubrovnik.
Dubrovnik. Foto: Aop

Hur uppkom idén att isolera människor från omvärlden i karantän, detta som ett sätta att bromsa epidemier? Är det en modern företeelse, eller har den antika anor?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

**Karantän stammar **från senmedeltiden. Äldsta av mig kända exempel är de förordningar som utfärdades i Ragusa (Dubrovnik) år 1377. Staden hade stiftat bekantskap med pesten i januari 1348, då digerdöden svepte fram över Dalmatiens städer. Enligt rapporter avled omkring 7 000 invånare i Ragusa. Befolkningen hade därmed lärt sig att frukta utifrån kommande farsoter, och år 1377 infördes en lag som stadgade att 30 dagars isolering krävdes för såväl resenärer som varor. Lagen gällde samtliga resenärer, alltså inte bara folk som hade anlänt från pestsmittade områden. Stadens myndigheter lät skeppen ligga för ankar i en månad för att se om pesten härjade ombord eller inte. Om så var fallet skulle, trodde man, giftiga dunster sprida sig i luften kring skeppen, och då var dessa inte välkomna i hamnen.

Vi har även sporadiska exempel på embryon till karantänlagstiftning från Italiens inland, till exempel från Milano och Mantua under 1300-talets andra hälft, men då rörde det sig om enstaka mäktiga furstars idéer. Under 1400-talet blev politiken mer konsekvent. De norditalienska stadsmyndigheterna sökte med alla till buds stående medel förbjuda inresor till den egna staden från områden där epidemire härjade. År 1422 portförbjöd myndigheterna i Forlì folk från fjorton städer, eftersom dessa klassats som pestsmittade. Venetianarna sände till och med ut varningar till sina galärkaptener om att de inte fick lägga till i hamnar som misstänktes vara smittohärdar. Härskarna i Mantua byggde upp ett imponerande informationsnät för att hålla sig ajour med sjukdomsbilden i övriga landsdelar och i utlandet.

Annons
Annons
Annons