Ishiguro påminner om att vi ensamma bär våra öden

En roman kan inte rädda någon, inte ens sin författare, men en roman kan förändra världen för alltid för sin läsare, förvrida blicken för oss så att vi ser andra saker än vi gjort förut, ge oss ett nytt seende, skriver författaren och akademiledamoten Sara Stridsberg om årets Nobelpristagare.

Under strecket
SvD
Publicerad
Afghanska ungdomar har flyttat sin demonstration från Mynttorget i Stockholm till Medborgarplatsen. Ungdomarna protesterar mot utvisningarna till Afghanistan.

Afghanska ungdomar har flyttat sin demonstration från Mynttorget i Stockholm till Medborgarplatsen. Ungdomarna protesterar mot utvisningarna till Afghanistan.

Foto: Christine Olsson/TT och Daniella Backlund / TT
Annons

Jag tänker ofta på bokens tystnad, hur den tycks så oförarglig och betydelselös där den står inklämd i en bokhylla bland tusen andra böcker, så omärklig, så oskuldsfull. Och sedan, när man öppnar den och faller handlöst ner i en värld av röster, ner i okända rum där man kan gå omkring och titta utan att behöva vara sedd, där man kan underkasta sig en främlings röst.

Det har sagts om Kazuo Ishiguro att han aldrig skriver samma bok. Kanske är det den där milda, försiktiga berättarrösten som liksom smyger sig på sin läsare som skapar denna känsla av neutralitet och slumpmässighet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons