Så förklarar musikaliska termer Ishiguros prosa

Författaren Madeleine Hessérus skriver om en Nobelpristagare som bygger berättelser som musikstycken. ”Kazuo Ishiguros prosa förklaras bäst i musikaliska termer som klangbotten och toner”, skriver Hessérus

Under strecket
Publicerad
Musiken har spelat en stor roll i Kazuo Ishiguros liv.

Musiken har spelat en stor roll i Kazuo Ishiguros liv.

Foto: Charlie Forgham-Bailey/IBL
Böcker av Kazuo Ishiguro, årets Nobelpristagare i litteratur, framlagda i Börssalen i Stockholm.

Böcker av Kazuo Ishiguro, årets Nobelpristagare i litteratur, framlagda i Börssalen i Stockholm.

Foto: Claudio Bresciani/TT
Annons

Att språk inte bara handlar om de betydelser det talade och skrivna ordet förmedlar, utan i lika hög grad utgörs av tonfall, åtbörder och gester är något som Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro gång på gång i sin prosa prövande tolkar och finner ett unikt uttryck för.

Som ny eller ovan läsare av Ishiguro är det kanske svårt att genast upptäcka hans särprägel som berättare, eftersom språket hos honom inte utgörs av en kraftfull fond mot vilken intrigen eller persongalleriet spelar. Hans språk är avklarnat, ändå lyckas han ingjuta så mycket känslomässighet i vardagliga scener, att man som läsare upptäcker att det måste vara just så, och just där som det verkligt viktiga i livet sker, det som man vanligen missar. Effekten av hans prosa kan kanske bäst förklaras i musikaliska termer, med ord som klangbotten, toner, ackord.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons