X
Annons
X
Recension

Patria Isande bild av vad politiskt våld gör med människor

Allt är söndertrasat sedan många år när "Patria" tar sin början. Den baskiska frihetskampen har skurit djupa sår i byar och skapat livslång fiendskap mellan och inom familjer. Genom att berätta om två familjers öden skildrar Fernando Aramburu en stor och sårig del av Spaniens sena 1900-talshistoria.

Fernando Aramburu, född 1959 i San Sebastian, är sedan flera år bosatt i Tyskland. ”Patria” blev 2016 en stor framgång i Spanien och har sålts till många länder. Foto: Oscar Gonzalez/IBL

Patria – fosterland. En abstrakt idé om ett folk, ett språk, ett land som förmår äta sig ända in på benen på den som låter sig sköljas med av den. Fernando Aramburu är född och uppväxt i hjärtat av den spanska landsända som länge skakades av en blodig befrielserörelse, som bemöttes med samma oförsonlighet av den spanska staten. Nu har de baskiska separatisterna lagt ned vapnen, men hur fortlever livet i byarna där ETA engagerade majoriteten av befolkningen, och utgjorde ett livsfarligt hot för den återstående minoriteten? Vad gör man med resterna av dödligt våld, med sorgen, hatet, bitterheten?

Just detta undersöker Fernando Aramburu i den tegelstenstjocka romanen "Patria". Två familjer som växt samman som släktingar, genom år av umgänge, bänds isär av den accelererande väpnade kampen för ett fritt Baskien. Den äter sig in i familjernas hjärtan. Äldsta sonen i den ena kastar sig helhjärtat in i kampen, efter hand allt mer benhårt övertygad om riktigheten i striden mot den spanska överhögheten.

Fernando Aramburu, född 1959 i San Sebastian, är sedan flera år bosatt i Tyskland. ”Patria” blev 2016 en stor framgång i Spanien och har sålts till många länder.

Foto: Oscar Gonzalez/IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X