X
Annons
X
Recension

Hunden i Luanda Ironisk pikaresk blottlägger vanmakten i det nya Angola

Tio år efter självständigheten gav angolanen Pepetela ut sin roman Hunden i Luanda. Inbördeskriget och självständighetens problem präglar också det dagliga liv som skymtar fram i den anonyme författarens jakt på en hund.
Pepetelas roman skulle kunna beskrivas som en ironisk pikaresk. I den traditionella pikareskromanen får vi följa hjälten, eller antihjälten, på dennes väg genom samhället och livet.
Hjältens rörlighet gav författaren möjlighet att satiriskt skärskåda skilda sociala miljöer. Så ungefär ser den handboksmässiga definitionen ut.

Pepetela vrider om mönstret. Han låter sin fiktive berättare följa en hund i spåren. Då och då stöter vi ihop med jycken, men den är oftast frånvarande. Men överallt där den dragit fram har den lämnat spår. Den har förorsakat ett gruvligt svartsjukedrama, då en ung kvinna trodde att hennes man var mer förälskad i hunden än i henne. Den
ställer till kaos på en fotbollsmatch, den föranleder diskussioner om hur hunden som husdjur "proletariserats". Tidigare fostrades hundarna till fullfjädrade rasister av sina koloniala ägare, nu kan även de infödda ha hund.
I sin jakt på hunden möter författaren människor i de mest skiftande miljöer, och med högst skiftande positioner i det angolanska samhället. Han lyssnar till deras historier om hunden, eller tar emot dem i skriven form.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X