Annons

Iran kan skapa kärnvapenkris

MELLANÖSTERN Den iranska regeringen försöker framställa sig själv som en förkämpe för utvecklingsländerna mot ett befallande och hjärtlöst väst. Inget kunde vara längre från sanningen. Det skriver Storbritanniens utrikesminister William Hague.

Under strecket
Publicerad

Förra veckan sände FN en stark signal till Iran att omvärlden inte kommer att vika undan inför landets vägran att förhandla om dess kärnkraftsprogram. Den 12 juni var årsdagen för presidentvalet i Iran 2009 och de dramatiska scener som följde. De två händelserna skiljer sig åt, men båda ger oss en bild av ett Iran som är isolerat och oense såväl med det internationella samfundet som med den egna befolkningen.

Den iranska regeringen skyller ofta sina svårigheter på omvärlden. Det borde inte lura någon. Den brittiska regeringen är bara en av dem som skulle vilja ha en konstruktiv relation med Iran, ett betydande land med en lång, stolt historia och en dynamisk och ungdomlig befolkning. Ingen är hjälpt av att Irans handlingar exkluderar dem från att rådfrågas i frågor som påverkar landet och regionen och som har betydelse även för oss andra. Det är heller inte till gagn för de miljontals unga iranier som får finna sig i att halka efter på den internationella arenan och inte får använda sin energi och kunskap till sin fulla potential och inte får åtnjuta de rättigheter och den frihet alla människor har rätt till.

Annons
Annons

President Ahmadinejads offentliga reaktion på FN:s sanktioner har varit förutsägbar. Genom att likna sanktionerna med en använd näsduk som bara är lämplig för soptunnan må han ha fått rubriker, men han und- viker den avgörande frågan för sin regering: att dessa sanktioner kommer att ha en betydande påverkan på Irans ekonomi. Hans upp- maning att Iran ska revidera sina band med IAEA kommer bara ytterligare att spä på känslan av ett Iran som är isolerat från internationella normer.

Den här isoleringen har den iranska regeringen själv orsakat. Det senaste året har den fortsatt att berika uran, struntat i FN-resolutioner och samlat tillräckligt med berikat uran för att bygga kärnvapen framöver. Ingenting den iranska regeringen har gjort de senaste månaderna förändrar detta. Medan vi välkomnar den senaste tidens ansträngningar för att säkerställa en överenskommelse för att tillhandahålla bränsle till en iransk forskningsreaktor (en överenskommelse Iran från början vände ryggen åt) så har den här överenskommelsen aldrig tagit upp den utbredda oron för landets program. Teheran visste att nya sanktioner skulle bli påföljden om de inte rättade sig efter FN:s sanktioner och för Iran att påstå något annat är en förvrängning.

Den iranska regeringen påstår att dess kärnkraftsprogram är fredligt. Men den kan inte förklara varför den militära grenen av staten är så djupt inblandad i programmet, eller varför de envisas med att anrika uran, när landet inte har några kraftverk som behöver den typen av bränsle. Dess historia av bedrägeri och hemlighetsmakeri när det gäller kärnkraft har oundvikligen lett till att andra länder tror att dess syfte är att få kärnvapenförmåga.

Annons
Annons

Teherans handlande riskerar att leda till en kärnvapenkapplöpning i Mellanöstern och ett ödesdigert underminerande av icke-spridningsavtalet vid en tidpunkt då det internationella samfundet just har förnyat sitt åtagande för en värld utan kärn- vapen, ett resultat som Sverige och Storbritannien arbetat hårt för att åstadkomma. Det är därför ett internationellt agerande är så brådskande och anledningen till varför Storbritannien kommer att argumentera slagkraftigt för ytterligare kraftfulla EU- åtgärder de kommande månaderna och ha ett nära samarbete med våra partners i regionen. Att underbygga FN-sanktioner kommer att sätta den europeiska beslutsamheten på prov och är ett positivt exempel på hur EU:s samlade politiska och ekono-miska tyngd i världen skulle kunna utnyttjas för en verkningsfull effekt.

En del försöker reducera den här krisen till en konflikt mellan Iran och USA/Israel och deras allierade. Den iranska regeringen försöker framställa sig själv som en förkämpe för utvecklingsländerna mot ett befallande och hjärtlöst väst. Inget kunde vara längre från sanningen.

Det faktum att Mexiko, Nigeria och Uganda hörde till de länder som röstade för de nya FN-sanktionerna avslöjar denna retorik. Irans handlande på kärnkraftsfronten underminerar ställningen för andra stater utan kärn- vapen som följer reglerna. Landets politik i Mellanöstern som att hota med att sända fartyg till Gaza underminerar på ett oacceptabelt sätt de som arbetar för att stödja fredsprocessen.

Vi eftersträvar en långsiktig lösning med hjälp av diplomati och förhandlingar. Det är därför som vi fortsätter att försöka övertala iranierna att komma till förhandlingsbordet för att diskutera sitt kärnkraftsprogram. De nya FN-sanktionerna är utformade för att övertyga Iran att göra just det. Trycket på Iran att delta kommer bara att växa med tiden. Det här är ett budskap den iranska regeringen inte bör ignorera.

Annons
Annons

Förutom sanktioner är kostnaderna för Iran för dess avsiktliga trots redan höga. Landets oljeproduktion minskar på grund av avsaknad av investeringar från internationella företag. Irans ekonomi är i dåligt skick och lägger avsaknad av möjligheter till det politiska förtrycket som landets befolkning får utstå, en befolkning som var i våra tankar i helgen. Dessa faktorer understryker skälen till varför Iran bör ändra sin kurs.

Iran kan ha en långt bättre relation med omvärlden. Det internationella samfundet skulle reagera omgående på en kursändring från den iranska regeringens sida om den genomförde menings- fulla åtgärder som återupprättade förtroendet för att dess avsikter är uppriktigt menade. Storbritannien och dess partners förblir beredda att träffa Irans förhandlare närsomhelst för konstruk- tiva samtal om deras kärnkraftsprogram. Iran har erbjudits en rad incitament som skulle leda till att sanktionerna upphävs, ge goda möjligheter till handel och en dialog i avgörande frågor samt något som är av yttersta vikt; samarbete när det gäller civil kärnkraft, just det som Iran påstår är deras mål. Det är ett kraftfullt och viktigt erbjudande som görs i god tro och det är ett uppriktigt försök att förändra dynamiken mellan våra regeringar och visa på en väg framåt som tar itu med allt det som bekymrar oss.

WILLIAM HAguE

Storbritanniens utrikesminister

F
otnot: Artikeln är tidigare publicerad i The Times.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons