Recension

Insidious: Chapter 2Intrigen är lika dålig som titeln

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det är ren nonchalans av James Wan att spela in något så här fantasilöst. Hans förra film ”The Conjuring” (som nyligen gick upp på svenska biografer), var måhända inte lika uttänkt som tio år gamla tortyrporrskräckisen ”Saw”. Men den regisserades åtminstone med så pass stor finess att en fungerande handling fanns att hänga upp skrämselhickan på.

”Insidious: Chapter2” har däremot lika dålig intrig som titel. Filmen hakar i där den förra slutade: familjefar blir besatt av onda själar, trakasserar nära och kära, andarna drivs ut men – ta da! – behagar återkomma. Det är en provkarta på stölder från bättre filmer som ”Poltergeist”, ”Exorcisten”, ”The Shining” och ”Hämnd ur det förflutna”; en klyschlavin av sneda kameravinklar, vitklädda damspöken, övergivna sjukhus, knarriga golv, gunghästar, besatta barn och mordiska transvestiter. Ibland så mycket på så kort tid – med så tvära kast mellan dråpligt skådespeleri, slapstickhumor och taskiga effekter – att man tror sig bevittna ett surrealistiskt konstexperiment från en filmkurs på gymnasiet. Fast gymnasisterna hade antagligen ansträngt sig att få till dödsriket med något större finess än lampa under hakan och grön rök på marken.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons